Mina påhittade kollegor

Kul infallsvinkel har Enligt O hittat i dag när hon kastar ur sig Veckans kulturfråga: Vilka kulturella kollegor gillar du?

Jag har ju varit journalist i en halv evighet, började när jag var 17 år. Och nog finns det påhittade "kulturella kollegor" där ute! En som jag kommer att tänka på direkt är Ricky Gervais i serien han själv skapat: "After Life". Han är reporter på en tämligen sunkig liten lokal publikation och får det ena märkliga uppdraget efter det andra, att klara av tillsammans med en fotograf som är ett enda stort skämt! I den här serien, som jag verkligen kan rekommendera, finns förstås en mörk underton, eftersom Gervais rollfigur sörjer sin fru han nyss förlorat i cancer. Han lyckas otroligt skickligt berätta de olika historierna så att man bara vill ha mer. Två säsonger finns, på Netflix.  

Större delen av mitt yrkesliv har tillbringats i tv-miljö, främst med nyhetsproduktion. När jag såg "The Newsroom" fanns mycket att känna igen, även om dramatiken kanske inte varit riktigt lika storslagen för mig som för aktörerna i Aaron Sorkins serie. Det var Sorkin som skapade "Vita Huset" (West Wing). Jeff Daniels har rollen som den dynamiske programledaren. Tre säsonger finns på HBO.

Affisch jag gav Sonen i present.
Reportern Tintin på plats i Stockholm!

Annika Bengtzon är en annan fiktiv kollega som jag tycker att Liza Marklund lyckats skapa på ett förvånansvärt trovärdigt sätt, i flera böcker. Marklund har själv erfarenhet av jobb både på kvällstidning och tv-redaktioner, och man kan faktiskt känna igen sig, både i miljöerna och i diskussionerna som kan uppstå.

För egen del är jag ingen stor beundrare av Hergés Tintin, men journalist är han, ynglingen med den karakteristiska hårtofsen, den lilla hunden och alla sina märkliga resor. Tintins vänkrets är stor, Sonen ingår i den och han har så vitt jag vet samtliga album som kommit ut. Jag har bara bläddrat lite förstrött ... men en framstående fantasikollega är han förvisso.

Copyright Klimakteriehäxan