tisdag, oktober 06, 2009

Med en enkel tulipan ...

Nu är det statistiskt bevisat: barn som föds i dessa dagar kan lugnt kalkylera med att bli 100 år gamla. Och ytterligare något eller några år, faktiskt. Perspektiven förändras – det är trots allt inte så länge sedan som folk var utslitna strax efter 40, även om livslängden successivt ökat och uppenbarligen fortsätter att göra det.

Hundra, OK. Men nittio år då? Visst är redan det en imponerande ålder?
Ännu mer imponerande när man springer på den ena pigga 90-åringen efter den andra. Människor sjudande av energi, kraft och entusiasm.

Jag har tidigare skrivit om vår granne, han som tränar på gym minst två gånger i veckan och förmodligen var piggast av alla på sin 90-årsfest.
Men det är inte sämre ställt på damsidan!

Den första, som fyllde i september, är klart intresserad av litteratur, teater, kläder, mat, vin, heminredning – "allt som gör livet glatt”, är det inte så det brukade stå i kontaktannonserna?
Hon hänger med i tidningen, hon har full kontroll på tv-utbudet, hon går möjligen inte lika långt och fort som förr, men annars så …

På den synnerligen vuxna dotterns 65-årsdag var hon i farten hela kvällen, risslad för fest, i centrum vid ett av borden, med järnkoll på buffén ifall någon skulle missa att fylla på något som höll på att ta slut. Ögonskuggan är visserligen lite svår att applicera numera, det ser man på resultatet, men den koketta tanten hade resolut lagt lite ljusblått både under, mellan och över rynkorna – och det matchade definitivt kläderna. Mascaran? Mörkblå, självklart.

Just den här damen tillhör inte de som säger ”om jag dör”. Nej, hon är bättre rustad än så. Hon säger i stället, att när hon väl är död så ska man för all del inte annonsera i tidningen på en lördag eller söndag, för då syns ju inte hon bland alla andra dödsfall! Så barnen har fått lova dyrt och heligt att annonsen om moderns frånfälle, den införs på en vanlig vardag.

Nästa krutgumma har visserligen inte fullgjort sitt nionde decennium än, men det handlar bara om veckor. Hennes sladdbarn hade 50-årsdag för inte så länge sedan, med vänner, släkt och bekanta i långa rader. I centrum – jo, födelsedagsbarnet själv, förstås, men nog fick hon dela med sig av uppmärksamheten. För mamma, 89, hoppade runt mellan rummen och gästerna, ivrigt hojtandes: Det trodde ni inte va, att kärringen skulle orka vara med i dag också? Tihi!

Mellan varven kan båda damerna vara inte bara roliga och tjäna som någon sorts föredömen för hur man kan bli på äldre dagar, när man har nåden att ha förståndet i behåll. De kan bli både bitska och elaka, det vittnar deras döttrar om. Och det vet man ju, att sådan mor, sådan dotter blir det … vilket naturligtvis stämmer till eftertanke. Det gäller att ha lite självinsikt även mellan nittio och hundra. Allra bäst är det förstås om den insikten får effekt betydligt tidigare, kanske redan i 30-årsåldern eller så.
Men eventuellt är det enklare sagt och skrivet än gjort?

Sedan är det det där med valet av hyllningssång på 90-årsdagen.
”Ja må du leva uti hundrade år” får onekligen en annan dimension i sammanhanget. Fast det finns ju alternativ. Och kommande generationer lär få skapa nåt helt nytt att sjunga för de allt äldre födelsedagsbarnen.
Men ”Med en enkel tulipan” funkar ju – tulpaner är som bekant aldrig fel! De börjar faktiskt dyka upp redan i blomsterbutikerna!


Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

Nina sa...

Heja på alla pigga gamla! Det är rätta takterna det :)

Anonym sa...

Så länge livskvaliteten är OK vore det väl fint att uppnå både 90 och 100.
Jag grattar alla dessa krutmänniskor med vilken sång dom helst - dom kan få välja själva och man kanske t o m blir förvånad när man hör deras val.

Kulsprutan

Cicki sa...

Vad härligt det låter. Grattis till alla krutgummor och krutgubbar.

På min pappas släktsida har de flesta blivit väldigt gammal. Jag hoppas jag fått ärva de generna för jag vill verkligen bli gammal. I alla fall om jag får vara klar i knoppen.

Hannele sa...

jo, jag planerar leva länge med....