lördag, oktober 10, 2009

När dimman lättar

Världen vilade i ett moln av utspilld mjölk i morse, alla konturer kunde bara anas, trots att luften kändes klar.
Det var också det perfekta tillfället att plocka fram Bernt Stafs gamla låtsamling "När dimman lättar". Den är SÅ bra!

Då kom jag att tänka på barnet som kom ut i köket där hans mormor just hade upptäckt en bortglömd gryta på spisen, en som fick det att bolma och ryka och ånga och göra matlagningen mer lik ett bastubad.
-Men mormor, sa barnet, så suddigt det är här inne!

Idag var det suddigt där ute.
Men nu är det suddiga bortsuddat.
Dimman har lättat.

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

Nina sa...

Så suddigt... ett bra uttryck :)

Själv brukar jag säga att det är lättmjölk ute.

Margareta sa...

Suddigt kan vara vackert, som den bild du visar. Sedan när dimman lättar blir det vackrare ändå. Jag tittade efter veckans fönster valfritt, men stannade till här.
I helgen tjatar jag på alla bloggare att stödja min insamling i Rosa Bandet. Länk finns på bloggen. Ha en skön helg./Margareta

Bruno Beige sa...

Vaknade min vana trogen alldeles för tidigt men imorse fick jag som belöning en dimma som för några timmar gjorde staden sagolik. Det vilade något magiskt över tystnaden och ljuset.

Anonym sa...

Nielsens "Tågen letter" passar också utmärkt. Och är SÅÅ bra.

bildgatan sa...

Vilken underbar bild och det är trots att du inte skrivit det ett fönster mot den vackra världen vi fortfarande har där ute.

/Avsändare Margareta

Klimakteriehäxan sa...

Dimma är vackert, sen kan man kalla det för suddigt eller lättmjölk eller dis eller tåge ... den låten måste jag leta upp!