fredag, oktober 16, 2009

Var mor min också en pantertant?

Se dig om. Ser du fläckar?
Bli inte orolig, du har med största sannolikhet inte drabbats av en gruvlig ögonsjukdom. Om du kollar lite mera noggrant påminner de där fläckarna troligen starkt om ett exotiskt rovdjur – en leopard, en panter.

Modebilden är nämligen fläckig. Det har den varit väldigt länge, och märkligt nog verkar det inte gå över. Trender brukar förvisso komma och gå, men den djurmönstrade vägrar att försvinna, ja den tar inte ens kortare paus. Och jag ska inte sticka under stol med det: jag är lite av en pantertant när det gäller det textila, har rent av ett par "fläckiga" skor. Även om sådant medför vissa risker för extra glåpord och några sneda blickar.

För tjugo år sedan deklarerade en av våra dagisfröknar, att hon var galen i djurmönstrat och att hon passade på att frossa i det, eftersom det var sista skriket för just den säsongen. Har tänkt på henne många gånger sedan dess. Om hon fortsatt ta tillfället i akt har hon förmodligen fått flytta till något MYCKET större – för det djurmönstrade, det har hängt i skylfönstren så gott som oavbrutet sedan dess.

Fast kanske trodde man ändå att detta med de på textil avbildade djurhudarna var något som blev stekhett för inte SÅ länge sedan.
Den villfarelsen ska jag härmed be att få ta er ur.
Min kvällslektyr består för närvarande av ”Älskar att resa”, en samling kåserier av Barbro Alving, utgiven 1962 och därmed rimligen skriven tidigare, troligen på det sena 50-talet.

Se här Bangs skildring av den skandinaviska modebilden som hon såg den då:
”Plötsligt slog det en att hela Köpenhamn var fullt med leopardpälsar. Långa leopardpälsar och korta leopardpälsar och falska leopardpälsar, aldrig en ulster som det inte hade pifflats en leopardkrage eller leopardficka på. Leopardmössa på varannan kvinnlig knopp. /…/ Sa jag Köpenhamn? Det är likadant här hemma. /…/ Jag ser bara leopard här också. Det finns inte en buss, inte en spårvagn, inte en gata, inte ett torg, inte ett postkontor där det inte sitter, står och går en leopardpäls (eller infärgad leopardfilt). I går satt jag bredvid en dam i en buss: hon hade handväska av leopard.”

Det skulle faktiskt kunna ha skrivits alldeles nyss, om man tänker bort postkontoren och spårvagnarna, alltså. Och naturligtvis inser att det som då förmodligen var äkta vara nu med hundraprocentig säkerhet är falskt. Äktheten i Bangs iakttagelser går inte att betvivla.

Vilket får mig att undra om till och med min mamma en gång var en pantertant.
Men det kan jag absolut inte minnas. Dessutom levde hon så långt bort från spårvagnsspåren att djungeldjuren kanske inte hittade till min morbrors klädbutik, där vi brukade ekipera oss, med familjerabatt.

Vid närmare eftertanke tror jag att det närmaste de stora katterna mor min kom var en klänning i lejongult. Den kommer jag ihåg. Fast den skulle nog aldrig Bang ha lagt märke till.

Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

mormor Hannele sa...

Visst är det fräckt ibland, jag har en konstgjord (obs!!) kjol, som dottern har lånat till maskerad.

P.S.
Vad har du din man till :)

Klimakteriehäxan sa...

Vad jag har min man till???!!!! ja inte är det för att köpa leopardmönstrat i a f ... tror inte att jag riktigt förstod frågan? :-D

tant Hannele sa...

Hihi, du sa ju att du gick fixa lördagsgodiset själv :)

malou sa...

Nä, om djurmönstrat tycker jag inte. Men jag köpte ett par nya röda skor på semestern :-)