tisdag, januari 17, 2012

Solskenshistoria en mörk januarikväll

Det är en mörk och lite ruggig kväll, gråvinter. Visst kan det passa bra med en liten solskenshistoria?

Min väninna hade fått ett problem med sin bil. Inget stort problem, men irriterande: torkaren på bakrutan hade fastnat och vägrade röra sig en endaste millimeter.
Vad gör en inte särskilt teknisk människa när något på bilen krånglar?
Ringer en verkstad, självklart. Hon förklarar problemet och uppmanas att komma in med åket för att få en diagnos på sjukdomen. En sådan felsökning kostar 800 kronor, upplyser man. Och vi som inte är födda till bilmekaniker, vi kan inte argumentera. Det är bara att lyda.

Framme vid bilverkstaden går min väninna in till kundmottagningen. Jo, hon ringde nyss, jo man erbjöd felsökning, torkaren står still.
Mannen bakom disken hade inte en rad väntande kunder. Han erbjöd sig att gå med ut och slänga ett första öga på ”patienten”. Hm, sa han nästan på direkten. Kunde det möjligen vara så att en säkring hade gått?

Upp ur fickan kom en liten pryl och sekunder senare löd torkaren när den fick order att röra på sig. Men så bra! Och så snabbt! Och så enkelt! Var det nu detta som betingade ett pris av 800 svenska riksdaler (tanken på timpenningen svindlar)?

Mannen skakar på huvudet. Nej, det här tänkte han verkligen inte ta hundratals kronor för. Han bjöd faktiskt, både på säkringen och handgreppet. Inte nog med det, han hivade upp ett par extra säkringar ur sin ficka – man kan ju aldrig veta när det behövs en nästa gång, som han sa, lite skämtsamt, när han släppte ner dem i hennes handväska.

Hans tacksamma kund fick så småningom upp hakan, tillbaka i pratbart läge, och tackade förstås alldeles överväldigad av denna vänlighet. Och så la hon till, med ett väldigt trevligt leende som hon har, att kanske ville han ha en puss som tack för besväret?
Den mekaniskt begåvade mannen hade också han glimten i ögat och log brett även han, men avböjde. Påstår i alla fall min väninna ...
Dock vågar jag hävda att om den där bilen krånglar igen vet jag precis vilken verkstad den hamnar på.

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

♥ tant Hannele på Hisingen sa...

Härligt! själv har jag numera personlig bilmekaniker, personlig frisör, och lite annat ;)

Hannele sa...

Även en ung personlig antikvarier... eller vad heter det??

Cicki sa...

Underbart. Misstänker starkt att det inte var en märkesverkstad. I alla fall inte Bilia....:-)

tant Hannele på Hisingen sa...

(du som gillar fåglar, kanske ändå inte gillar mitt inlägg)

Klimakteriehäxan sa...

Cicki - nä det tror inte jag heller. Fast vem vet, det finns väl snälla människor även på såna ställen?
HAnnele - du lyckligt lottade - har haft lite körigt men nu har jag kollat in fåglarna - jättefint!

♥ tant Hannele på Hisingen sa...

Kul att du gillade mina (??) fåglar, tänkte på dej. Det har varit helt otroligt denna vinter; riktig Hitchcock-stämning :)