tisdag, maj 08, 2012

Hets i maj månad

Inbjudan kom häromdagen.
”Fira vår student!” står det.
Självklart ska vi fira den som ska ta på sig den vita mössan. Hon är sist i barngänget som funnits i vår och ungarnas närhet från start. Nu finns det inga småttingar kvar, inga fler studentkalas att se fram emot i den här kretsen.

Det har helt enkelt blivit glesare mellan de där festerna, år för år. Annat var det förr. Då var maj månad så fullproppad med åtaganden och aktiviteter att julstöket kunde framstå som stillsamt. Utflykter som krävde deltagande, matsäck, bullbak. Hets! 
Uppvisningar i skolan av under året inhämtade färdigheter: musik, teckningar, teater. Skolresa  kunde någon mamma eller pappa hänga med? Insamling så att fröken skulle få present (eller magistern, självklart). Själva avslutningen, även om den inte inföll förrän i juni. Och alla vi som hade två barn hade dubbelt upp av alltihop. En mamma hade fem eller sex telningar – hur hon bar sig åt undrar jag än …

Visst var det mesta kul. Men att få ihop agendan med jobb och allt det där andra, det var inte alldeles enkelt. Fast kom man bara iväg minns jag att det brukade bli trevligt, med chans att prata också med andra föräldrar, utanför föräldramötet i klassrummet som ibland bestod mer av innehåll som påminde om räfst och rättarting än trivsamt umgänge.

Dock kommer jag med lätt rodnad på kinderna ihåg den där familjeutflykten med klassen när jag upptäckte en kvinna som satt alldeles för sig själv. Hon bar sjal, det syntes på håll att hon inte precis var född på Östermalm. Men inte skulle hon väl sitta där ensam, tänkte jag. Tog raska steg med min picknickkorg och slog mig ner bredvid henne.

Vad hade jag i min enfald väntat mig? Att hon skulle bli glad för att en vilt främmande människa trängde sig på? Att hon skulle vilja lära känna mig, eller mitt barn, hennes barns klasskompis?
Vi kunde ju inte kommunicera. Hade inget språk gemensamt, när hälsningar hade växlats. Inte ens de mest  vardagliga fraserna fungerade: hon begrep inte vad jag sa, jag fattade inte vad hon svarade. Förmodligen förstod hon att jag hade goda avsikter, men resultatet blev mest pinsamt, för oss båda.

Nu har säkert också hennes barn sluppit ur gymnasiet, varit på massor av storslagna fester, hyrt lastbilsplats och shoppat studentkläder.
Jag tyckte det var dyrt medan det pågick, men så här i efterhand var det nog värt det. Man tar trots allt bara studenten en gång.
Klart att det ska firas. Vi kommer!

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

  1. Jag känner verkligen igen det där! Som klasslärare med två egna i skolåldern var både maj och december en fasa. Fast maj var nog värst med alla matsäckar...

    Nu har jag lugnare, har bara haft en familjekväll (igår) med en klass där jag har lite musik. Men det är inte bara i skolan allt ska hända i maj - körresa... och diverse avslutningsfester förekommer även på andra ställen.

    Men - då när det var som värst var vi ju i alla fall 20-25 år yngre...

    SvaraRadera
  2. Jag tycker det är sååååå skönt att skolan är över med alla avslutningar och studenter!
    Så här lugnt i maj var det länge sedan jag hade!
    Nu är det bara stress att finna jobb för de små telningarna som numera kallar sig vuxna!

    SvaraRadera
  3. så är det, alla blir gamla...
    (skönt att vi firat klart allt stort :)

    SvaraRadera
  4. Bloggblad - ja lärare med egna skolbarn måste ju ha den ännu snärjigare!
    Susjos - håller med!
    Hannele - vi kanske ändå har nåt litet bröllopsliknande kalas att se fram emot???

    SvaraRadera
  5. Anonym6:02 fm

    vergelijken ziektekostenverzekeringen studenten basisverzekering cz jongerenverzekering zorgverzekering besured
    My web blog - www.studentenzorg.org

    SvaraRadera