"Längs trottoaren, i lätt snöfall, kommer ett dagisgäng vandrande. Färgglada västar. Färgglada miner. Jag blir alltid på så gott humör när jag möter de där grupperna av små människor som håller varandras händer. Tänker på när våra egna var i den åldern. Så mycket glädje, så mycket utveckling, så mycket jobb."
-Jag känner igen mig. Det gör kanske du också. Men den här texten leder vidare. Föreslår att du läser hela Lars Lindströms krönika i Expressen i dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Tack för länken. Bra och som du påpekar ytterst tänkvärt.
SvaraRaderaLäste ditt blogginlägg och gick in på LL´s krönika. Tur var väl det!
SvaraRaderaDet var ju inte alls trygga Marimekko-barn på handihand-tåg under uppseende av dagisfröknar det gällde precis :(((
Kulsprutan
Har tårar i ögonen när jag tänker på mina små barnbarn...
SvaraRaderaMusikanta - man kan få fler tårar i ögonen när man läser den där krönikan som verkligen tar upp ett angeläget ärende.
SvaraRaderajag är så impad av gänget som orkar gå ut med ett dussin småttingar!
SvaraRadera