torsdag, januari 02, 2014

Ferdinand och jag

Ferdinand har jag alltid gillat. Ni vet den där Disney-tjuren som kan ses varje julafton på eftermiddagen, efter doppet i grytan men före julklappsutdelningen. Missar honom ytterst ogärna fast jag kan alltihop utantill, ruta för ruta, textrad efter textrad.

Jag känner igen mig i honom. Förstår precis hans njutning när han sitter där under korkeken och luktar på blommorna. Vet mycket väl hur det känns att bli stungen i baken, fast jag bara drabbats av getingstick, ingen humleattack.

En vacker dag blir så Ferdinand headhuntad till den stora tjurfäktningen i Madrid, tack vare det där insektsbettet som gör honom alldeles rasande. Han verkar vara en riktig stridstjur, en modig kämpe. Tror de.

Han åker iväg, dragen på vagn, till tjurfäktningsarenan där utmanaren, toreadoren, väntar. Liksom den månghövdade publiken som hoppas på dramatik, blod, spänning – och Ferdinands säkra död. Visst kommer ni ihåg hur Ferdinand försiktigt kikar in genom porten, för att snabbt dra sig tillbaka. Var har han egentligen hamnat? Ingen korkek, inga blommor, ingen mamma Mu!

Just där kände jag igen mig i honom i dag igen. Första gången skulle jag gå tillbaka in på jobbet efter en hel månads frånvaro, semester/hemester, med många blommor att lukta på under min "korkek". Men vad väntade där inne? En tjurfäktare som skulle bli besvärlig att tas med?

Jag kan konstatera att likheterna med Ferdinand inte upphörde där. För jag överlevde ju också. Fast det kommer nog att dröja rätt länge innan jag får sitta under korkeken nästa gång. Men då blommar det kanske på riktigt ...

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

Musikanta sa...

Jag kommer mest ihåg rösten på Ferdinands mamma och matadorens förtvivlan när han inte ville fajtas. Hur han gjorde grimaser och viftade med händerna bakom öronen...

Som väl är kan jag välja att sitta under korkeken varje dag och lukta på blommor om jag har lust. Men jag skulle nog bli uttråkad väldigt fort. Men jag är mycket tacksam över att jag inte har någon matador som väntar på mig därinne i tjurfäktningsarena!

♥ Hanneles paradis på Hisingen sa...

jo, jag sitter ofta på vårt berg och luktar på blommorna...

Klimakteriehäxan sa...

Musikanta - det är klart: man kan ju inte lukta på blommorna HELA tiden ...
Hannele - du borde plantera en korkek!

Anonym sa...

Ferdinand har alltid varit en favorit. Han ansågs kanske feg, men jag tycker han var modig med bra värdingar och prioriteringar.
Och han slapp ju åtminstone se din trista tavla på sitt "jobb" :)

Kulsprutan

♥ Hanneles paradis på Hisingen sa...

Men vi har en ek, enda trädet som överlevde sprängningarna, maken sa till gubbarna, att eken ska vara kvar :)