Ingenting tyder på att hon tänker flytta tillbaka till sitt gamla hemland. Men som tur är kommer hon på besök ibland, som nu till jul och nyår när hon lyckades bli långledig.
Och märkvärdigt nog går det så fantastiskt fort att vänja sig vid att hon bor här, precis som förr. Hemtamt att vara en till vid middagsbordet, en till att önska godnatt, en till att fråga om något särskilt behövs från matbutiken.
Så tar helgerna slut. Arbetet kallar. Vardagen är tillbaka. Jag kör henne till tåget i den grå januarimorgonen.
Och boet känns tomt, igen.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Något som många av oss får uppleva! Det blir så tomt några dagar men sedan är man inne i den vanliga lunken igen! Tur att Norge inte ligger så väldigt långt borta!
SvaraRaderaTrevlig helg!
´Snyft´ för Mamma och ´lycka till´ för Dottern.
SvaraRaderaJag hoppas att det går att klara separationsångesten utan för stora sår(gäller nog mest mamma...).
Du är jäkligt bra på att hitta suveränt passande foton till dina blogginlägg.
Kulsprutan
Violen - en evig tur att vi är så pass anpassningsbara som vi bevisligen är!
SvaraRaderaKulsprutan - man anpassar sig, som sagt. Tack för komplimangen!
vi har inte blivit av med den minsta än... han är ju giftasvuxen och lite till.
SvaraRadera