lördag, januari 11, 2014

Världens Vackraste Väska

Kan man ha en kärlekshistoria med en väska? Självklart!
Och den kärleken kan hålla i sig längre än de flesta moderna äktenskap.
Titta noga på bilden.
Den KAN nämligen föreställa Världens Vackraste Och Mest Älskade Väska.

Jag minns när jag köpte den som hade det varit i går, men det var precis i 70-talets början, på Åhléns i City. Matchade den med läderstövlar i samma färg, ofta till en Marimekko-klänning, långärmad och A-formad, i den smått osannolika färgkombinationen vinrött och brunt. Till saken hör att jag egentligen inte gillar brunt, men kan tycka att det är OK just när det handlar om skodon och väskor.

Skor och stövlar sliter man faktiskt ut om de är någorlunda bekväma. Klädesplagg tvingas man förpassa till historien eftersom de har en tendens att krympa i garderoben, utnötta hinner de sällan bli.
Men handväskor kan ha så gott som evigt liv, i alla fall om de är köpta i förälskelsens rus och kanske också med någon liten uppoffring.

Just den här väskan tyckte jag var DYR, det minns jag. Hur dyr kommer jag dock inte ihåg, men säkert ett par hundra och det var mycket på den tiden, inte minst med tanke på lönens storlek. Vilket inte kunde hindra mig. 
Så här i efterhand är jag lite förvånad över att jag föll pladask för en modell som saknade axelrem, vilket jag numera anser vara ett måste. Men resväskor bärs ju aldrig över axeln, så heller inte denna minivariant.

Många törnar har den fått ta, fodret är trasigt och låset glappar. Omodern? Kanske, vem bryr sig? Men slänga den? Nej, man kastar inte bort sina gamla vänner, även om det är lättare att skaffa nya väskor (och det har jag förvisso gjort) än vanliga vänner av människotyp. Så min lilla läderkoffert fick rätt länge vila, med ålderns rätt. Tills jag en dag kom på att det var dags att ta fram den igen.

Ni vet alla de där sladdarna och laddarna som man ska ha till den privata maskinparken, alltså kameror, mobiler, datorer!? Trassligt och fult ser det ut när de ligger framme och samlar damm.
Men nu har mina fått ett eget bo, strategiskt placerat bredvid laptoppen.

Och jag kan när som helst slänga ett öga på föremålet för min kärlek, som åren egentligen gjort ännu vackrare, med patinering, repor och en och annan rynka. Precis som det går med människor man uppskattar. 
Fast det bara är en väska … om än Världens Vackraste …

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

♥ Hannele på Hisingen sa...

jo, jag förstår... hade själv en väska ett par decennier och den blev stulen, när den hängde med skor i (!) obevakat på ett dansställe :(

Ung och kär köpte jag en dyr väska till maken, som han använde flitigt. Någon sömn gick sönder... Det var så roligt sedam när sonen tog den gamla fina väskan till sko(!)makare och fick den lagad. Sonen fortsatte använda den nästan antika läderväskan. Nu tre cecennier gammal, nästan lika fin fortfarande.

Cicki sa...

Förstår att du älskar den. Jag tycker också den är vacker.

Klimakteriehäxan sa...

Min väska har jag alltså haft i över 40 år ...

♥ Hannele på Hisingen sa...

Makens väska är bara drygt 30 år :)
Fortfarande fin efter besök hos väskdoktor.

Anonym sa...

Där ser man skillnaden på läder och konstmaterial. Lädret åldras helt klart bättre.
Jag förstår kärleken :)

Kulsprutan

Hanna sa...

Sk*tsnygg om man får använda ett fult ord ;0P