onsdag, oktober 10, 2018

Ljust och fräscht på Nationalmuseum

Äntligen är fasaden på Blasieholmen fri från byggnadsställningar!
Vår huvudstad har fått tillbaka en länge saknad attraktion, en tillflykt för både stockholmare och turister.
Nationalmuseum är öppet igen, efter fem långa års stängning.
-Det kan verka länge för er på utsidan, men för oss som jobbar här har det gått fort! säger en av museets anställda.

I själva verket har arbetet med att renovera och förbättra museet, som första gången öppnades 1866, pågått i tio år. De fem första gick åt till planering.
Lite mer siffror: 3000 personer har arbetat med projektet, från 50 olika yrkesgrupper. Tillsammans har de gjort 1 300 000 arbetstimmar. Slutnotan stannar (kanske) någonstans mellan 1,2 och 1,5 miljard.

Vad är det då vi fått för våra skattepengar? Nutidens krav ser förstås helt annorlunda ut än de gjorde för 148 år sedan. Då bodde ungefär 100 000 människor i huvudstaden, Karl XV var kung, få byggnader hade elektricitet, men konstverk och intresse för dem fanns det!

Nu får besökarna komma in genom den pampiga entrén igen. De möter väl egentligen inga sensationella nymodigheter, kulturarvet ställs inte på huvudet precis. Carl Larssons ”Midnattsblot” sitter på sitt gamla ställe, ”Karl XII:s likfärd” finns förstås kvar. Men lokalerna har växt och blivit ljusare, 300 tidigare igenbommade fönster släpper in solstrålarna och ytor som allmänheten inte ens visste fanns är nu öppna.  

"Nationalmuseum i nytt ljus" har varit renoveringens slogan och museet är nu är inte bara större och ljusare, det är säkrare också. Alla har förstås kuppen från år 2000 i gott minne. Då stals konst här för cirka 300 miljoner kronor, bland annat ett litet självporträtt av Rembrandt, ett verk som nu hänger där det hör hemma igen. I samlingarna finns över 700 000 objekt, några av dem nyinköpta. Alla kan förstås inte visas samtidigt trots att utrymmet ökat.

Designföremål från både förr och nu har getts ordentligt med plats. Klassisk formgivning med flera hundra år på nacken drar blickarna till sig. I skulpturgården möter man både Fredrika Bremer och Louis de Geer. Barnen har fått eget rum. Museishoppen är rymlig och har såväl diskborstar som smycken, böcker och klädesplagg i sortimentet, förutom de obligatoriska konstkorten och affischerna. Höstens stora separatutställning visar många sidor av John Singer Sargent, kanske mest känd som porträttmålare i USA.

En vacker källarkorridor med valv i tegel hyser förvaringsboxar, toaletter och ett picknickrum. Och nog skulle man kunna behöva matsäck för att orka igenom alla våningsplan, alla smårum, alla intryck! Fast det finns förstås bot för den hungrige ändå: välkände Fredrik Eriksson är krögaren som har hand om muséets restaurang, också den skapad med tanke på konst och modern design.

Nationalmuseum lanserar nu också en egen app för sina trogna vänner, ja vi är ju ändå nästan inne på 2020-talet … Närvaro på digitala plattformar är ett nutida måste som museets ledning är väl medveten om.
”Ljust och fräscht” är ett begrepp för en svensk/skandinavisk blond stil som fått utstå en del spott och spe. Orättvist, tycker några av oss! Ljust och fräscht är nyöppnade Nationalmuseum också. Bara positivt!

I Skulpturgården.
"Midnattsblot" av Carl Larsson på sin egen plats i trapphallen.
Målning av fiskande pojke i Norge - kanske inte den mest typiska bilden för att komma från John Singer Sargent.
Plats för besökare som vill vila fötterna. Rolig "schäslong" i blålila färgtoner!
Kvinnoporträtt i rött av Anders Zorn. Så fint!
Ny formgivning i glas.
Är det en skulptur? Installation? Rolig hur som helst.
Kanske var maskindiskmedlet i starkaste laget?
"Nefertiti". Servis av Memphisgruppen 1985.
Underbar skulptur! "Hussvalor" av Britt-Ingrid Persson.
Glastaket, en nykonstruktion bra för både ljus och ljud.
Möjlig souvenir i museishoppen. Svensk design.
Högt i tak i restaurangen.
Här finns toa, förvaringsboxar, picknickrum.
Symboliskt! "Damen med slöjan" av Alexander Roslin målad 1768. Uppdatering 2018.
PS Fler bilder finner du, fast samma text, på NyfikenGrå!

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

  1. När jag gick i årskurs 9 så fick jag praoa två veckor på Nationalmuseet!!!

    Jag har varit i källaren och sett tavlorna som inte får plats, jag har varit på översta plan där de renoverar tavlorna. Självklart har jag varit på alla planen däremellan.

    Nu blev du nog lite avundsjuk va! :D

    Fast jag blev lite avundsjuk över att du varit där nu när det är nyöppnat! Jag var där ca 1984-1985 någonstans så det är ju några år sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där ser man! Då har du nog definitivt en bättre inblick än jag i vad som händer i kulisserna. Du får väl passa på nästa gång du är i stan och göra ett återbesök! massor att titta på är det, jag tycker ofta att de där största museerna är FÖR stora.

      Radera
  2. Har läst och sett mycket om Nationalmuseums ombyggnad och tillbakaflytten av konst. Vilket otroligt jobb!

    Själv är det några (=många) år sedan jag besökte museet. Det var 1986 då Nationalmuseum hade den kontroversiella av Coca-Cola sponsrade utställningen ”Coca-cola 100 år”.
    Dags för ett nytt besök ser jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag tror inte du ångrar dig! Fast det gäller välatt undvika rusningen de första dagarna när "alla" ska dit.

      Radera
  3. Vad kul att läsa detta! Vi var på pressvisningen och har oxå skrivit om Nationalmuseum. BP uppmärksammade mig på det här reportaget. Väldigt välskrivet och bra för övrigt!

    SvaraRadera
  4. du hann före svt:
    https://www.svtplay.se/video/19588296/nationalmuseum--ljuset-atervander

    SvaraRadera