onsdag, januari 20, 2010

Om konsekvens

Alla vet att det är svårt men eftersträvansvärt att vara konsekvent.
Många vill gärna undvika att ta konsekvenserna av sitt handlande.
Andra agerar utan att ägna följderna en tanke – det brukar kallas att vara konsekvensneutral.
Jag tror att jag upptäckt en gen till konsekvensneutraliteten. Den finns framför allt, kanske rent av enbart, hos män.

Män – och här generaliserar jag, för jag tror det gäller nästan 99 procent av alla individer av hankön – har ett beteende som är märkvärdigt konsekvent. Samtidigt undviker de noggrant att ta konsekvenserna av det där beteendet. Det är helt enkelt fullständigt konsekvensneutralt.

För att bevisa min tes serverar jag något att dricka till ett sällskap som bänkat sig runt ett soffbord. På bordet står, väldigt tjejigt och till ingen egentlig nytta, det medges, förmodligen en vas med blommor och någon ljusstake. Blomvasen står på en duk, en handbroderad liten pärla i pyttesmå korsstygn och fyrtio olika färgtoner. Någon, kanske jag själv, har lagt ner stor möda och många timmar för att få till det där mönstret, fålla kanten, pressa bort varenda liten skrynkla. Vem som helst som har minsta kännedom om handarbete faller i trans över dukstackarn.

Ack nej. ”Vem som helst” är inte man. Män ser inte en duk. De ser ett ovanligt stort glas- eller flaskunderlägg. Att det ligger sådana på bordet, bredvid duken, ser de däremot inte alls. Så snart de vill plocka i sig lite ur skålen med nötter eller salta pinnar sätter de ifrån sig sitt glas, eller rent av hela flaskan.
Var då?

Man skulle kunna tänka sig att glaset hamnar på en tom fläck på bordets lackade träyta. Eller rent av på en coaster, även om det är lika troligt som att vinna en miljon på en skraplott.
Men glaset hamnar på den där lilla broderade skatten, säkert som amen i kyrkan. Mannen kan till och med sträcka sig lite extra för att nå ända in över den nogsamt hålsömmade linnetygskanten med sitt glas, på vars utsida några droppar färgad vätska sakta är på väg nedöver.

Vad gör då värdinnan/damen med duken? Hon lider. Hon skär tänder, biter ihop, stirrar på de där dropparna som just ska släppa taget och landa mitt i korsstygnsrabatten. Det är så gott som ogörligt att på ett elegant sätt ta gästens glas och snabbt förpassa det till därför avsedd plats: på underlägget, eller för all del direkt på bordet. Och gör hon ändå det står nästa glas strax på ett annat hörn av duken, ditställt av en annan manlig gäst …

Hur det kan komma sig att en karl inte inser att det är busenkelt att torka av en träyta – men betydligt mer komplicerat att tvätta och stryka en textil (och kanske dessutom en som fläckats av rödvin!) kommer jag aldrig att begripa. Skulle han ställa det på tidningens sportbilaga eller katalogen från Clas Ohlson? Inte. Fast på vilken duk som helst går det bra!

Men det som sker, det sker. Ideligen och konsekvent. Och konsekvenserna av detta får någon annan ta.
Det måste ju handla om konsekvensneutralitet. Genetiskt betingad. Och könsbunden.

Copyright Klimakteriehäxan

13 kommentarer:

Maria Byström sa...

Ååå, ibland är det helt rätt att generalisera.

Men du måste bara ta dig till IKEA. Denna bricka ska du bara ha tycker jag ;-)

http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/80149785

Kram!

Klimakteriehäxan sa...

JA!!! Helt rätt! Jag har sett den i annonser och ska köpa den så snart jag tar mig dit! Visst är den fin!!! som gjord för en med pippi på fåglar!

Lenas Värkstad sa...

Så sant, så sant du skriver!
Lika illa är det med golv. KOmmen en man in med smutsiga skor så hoppar han runt för att komma på mattorna i stället för på golvet. Golvet som är mycket lättare att torka av än mattorna. De kanske till och med ska kem-tvättas!
Då morrar jag inombords, men tiger. Så dumt, så dumt.

Anonym sa...

Själv är jag så ofin att jag säger till på skarpen. Lite förstånd får väl även en man ha. Min man siktar in sig på dukar och mattor. Både hemma och borta. Det är som att gå bort med ett barn.

Anonym sa...

Vaxduk!

Per E sa...

Allt har att göra med akustik. Vi män är känsliga för det obehagliga ljudet av glas mot trä, porslin mot trä, glas mot sten etc. Därmed blir det fullständigt självklart för oss att varje typ av mjukt underlag är placerat på en hård yta just för att vi ska slippa den här akustiska plågan. Sportbilagan skulle funka, du har fel där, kära häxa!

chiliad sa...

Haha, klockrent inlägg :P

Anonym sa...

Enklast vore kanske att ta bort duken heltåhållet när män finns i sällskapet. Männen märker det inte och vi quinnor förstår varför - även om det hade sett snyggare ut med en handbroderad dekorativ "rödvinscoaster" under ljusstaken.

Kulsprutan

Bruno Beige sa...

Hädanefter kommer jag att hålla i mitt hela kvällen när jag bortbjuden någonstans.

Klimakteriehäxan sa...

Härligt med medhåll - och mothugg! Per och Bruno skulle säkert aldrig sätta glaset på min fina duk!!!! Men han (det måste vara en han) med vaxduken betror jag ytterst ogärna ett glas rödvin ...

Gunilla sa...

ÅH maskrosor! Snart...

♥ Hannele sa...

Gôrsnygg duk, gillar maskrosor. Jag har insett at en karlar kan ställa glaset var som helst, så i köket har vi genomskinnlig vaxduk över de gamla ärvda dukarna, som används till vardags nu.

Rutan sa...

Jag måste komma med lite invändningar här. Visst skulle jag ogilla fläckar på mina få broderade alster, men jag förstår beteendet. Varför har man dukar? Jo, för att skydda bordet. Varför har man mattor? Jo, för att skydda golvet. Inte för att man ska leta upp en liten bordsyta och få skäll för att man orsakar ringar på bordet eller klackmärken på golvet.

Men så pyntar vi, lägger på dukar och mattor för att det ska lysa upp och vara trevligt. Själva förstår vi det där och lyckas balansera fläckproblemet.

Men män som aldrig har/tillåtits ha sysslat med just den typen av inredning blir helt förståeligt förvirrade.

Vid mina besök i hem i Italien har det varit så att duken, den är för att skydda bordet och för att ta emot spill, kanske torka av besticken mot till och med. Aldrig att man skulle ha en finduk i närheten av rödvinsglas.

Jag har lärt mig av det. Av med det ömtåliga och på med det som får användas när man ska äta.