torsdag, mars 25, 2010

De godaste våfflorna

Våfflor är gott. Jättegott.
Och väldigt mycket enklare att göra än tunnpannkakor. Kräver dessutom mycket mindre fett i tillagningen, vilket åtminstone jag betraktar som en fördel.
I vår familj har jag bestämt att jag inte ens kan göra tunnpannkakor, så ska det vankas sådana får far i huset ta på sig förklädet. Detta kan man se som en jämställdhetsfråga eller så hackar man helt enkelt i sig faktum: inte ens en mamma ska kunna allt.

Men eftersom i princip alla gillar våfflor gör jag gärna en smet och sätter fart på järnet – ett dubbelt, självklart, det tar ju tid ändå. De hungrigaste får kasta sig över de först klara, på slutet klappar samtliga vid bordet sig förnöjt på magen och är smällmätta. Då har det gått åt några laggar, kanske bäst att inte räkna för noga …

Den som ställer till med våffelkalas kan förvisso variera sig rätt bra ändå. Smeten kan bli mer proteinstinn med keso, mer mättande med kokt potatis, fiberrikare med råriven morot, matigare med små bacon- eller skinkbitar, grövre med lite dinkelmjöl eller en skvätt graham. Fast allra helst och oftast blir det nog sylt som serveras som tillbehör, dock utan vispgrädde här hos oss, för ingen behöver de extra kalorierna.

Sylten bör, det hävdar jag bestämt, vara hemgjord, även om den principen ibland måste ruckas på. Men min rabarber-och-jordubbsanrättning, gemenligen kallar J&R, passar otroligt bra, liksom hallonsylten från i somras, kokt på mödosamt hopsamlade bär i en stickig, trasslig häck där ettriga insekter gjorde sitt bästa för att skrämma bort flitiga fingrar.

Ännu ett tillbehör plockar jag fram. Det är inte riktigt rumsrent, men det finns med mig sedan jag var liten: smör. I Barndomslandet hade vi en period en gammal vedspis, så gammal att man kunde ta loss järnringar för att i hålet som uppstod sätta ner en gryta eller en stekpanna. Mamma hade ett våffeljärn gjort för en sådan spis. Smeten hälldes i, järnet stod över lågorna en stund – och snurrades sedan runt så att andra sidan fick värmen.

Den glödheta våfflan var rund och väldigt vacker, till skillnad från de moderna som ofta är lite fyrkantiga. Sju hjärtan tror jag att det blev av varje lagg. Och på hjärtat lade vi en klick smör, vek sedan ihop det på mitten och åt. Smöret smälte givetvis, sipprade ut i mungipan, rann på hakan, kladdade ner fingrarna. Men det var ljuvligt gott.

Det där minnet sitter kvar, så burken med smör(gåsmargarin) åker fram och det första heta våffelhjärtat får sin klick. Nog smälter den, nog blir fingrarna kladdiga. Fast lika goda våfflor som de där i Barndomslandets kök, det får jag aldrig mer, hur jag än försöker.
I dag är det hur som helst Våffeldagen.

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

Humlan sa...

Åh jisses, så våffelsugen jag blev nu!

Sfinxen46 sa...

Ja det var igår det och jag konstaterade redan då att jag missat våffeldagen i år! Brukar hänga med där för våfflor får mig att minnas min barndom. För varje tugga upplever jag en känsla och ett minne.

Men snälla nån vispgrädden kan man inte bara ta bort, för då är det ju inga våfflor! Har hört att man inte alls blir tjock av den. Fast tydligen råder det delade meningar om det.

Men med den här nya Gi, nånting, metoden, ska man just få äta vispgrädde, bacon, smör och allt annat gott och ändå gå ner i vikt.

Har en väninna som köpt en bok och vill att jag ska vara med och testa Vi ska börja den 1 april Få se hur det går. Behöver gå ner de kilon jag gick upp när jag var sjukskriven och hemma i två månader.

Ja även om jag missade våfflorna igår så kommer jag att fira den dagen i helgen, för då är jag ledig och kan äta våfflor hela dan om jag vill.

Hallonsylt ska det vara och helst rårörd eller hemkokt. Är uppvuxen på hemkokta vildhallon och jag kan, bara jag tänker på det, känna doften som var så stark och ljuvlig, när min moster rörde i grytan;)

Såg att du skrev att du skriver blogg för din egen skull. Ja det gör jag med. För jag lider av skrivklåda, som jag inte förut fått utlopp för.

Äntligen har jag fått tid och möjlighet att skriva vad jag vill, hur mycket jag vill, om allt jag vill, Och det bästa med att blogga är ju att man får skriva utan att bli avbruten. Och vill ingen läsa och kommentera så är det helt okej för mig.

Tycker i varjef all att det är roligt att läsa dina inlägg.

Kram

Hanneles paradis på Hisingen sa...

Mer proteinstinn med massa ägg,
det har vi, och fil/yoghurt, mums.

♥ Hannele mummu sa...

P.S.
Vispgrädde är INTE farligt ;)
Håller bara en mätt längre..

Klimakteriehäxan sa...

Håller med Hannele: Generöst med ägg är nog A och O för pannkakor/plättar/våfflor och alla deras släktingar! De blir liksom fluffigare, godare - och, som sagt, proteinigare.
Fil eller yoghurt funkar kanon i smeten för mig med!