Vem har skaffat den? När köptes den? Varför ville någon ha den?
Frågorna radar upp sig medan jag vrider och vänder på den svarta plastsaken i sitt färgglada pappfodral.
Detta är en relik från forntiden, varken mer eller mindre. En pryl som kan komma att sätta myror i skallen på arkeologer i kommande sekler eller så.
Kanske ni kan erinra er fenomenet om ni anstränger er? Det kallades ”engångs-kamera” och marknadsfördes med sikte på en målgrupp fylld av tekniska idioter, oskyldiga barn och gamla tanter på tulpanresa (buss!) till Holland. Inga förkunskaper krävdes, bara att titta, trycka och dra fram filmen. I dåligt ljus hjälpte blixten till. Och inte var apparaten stöldbegärlig som en Hasselblad heller.
Naturligtvis blev det bilder. Men det handlade om ganska dyra kort och det är min övertygade gissning att väldigt stor del av det som fotograferats var tämligen oigenkännligt när fotografen fick kopiorna i sin hand. Lysande undantag fanns säkert, men då var det kanske en någorlunda bildsinnad människa som klev inpå motivet, valde bakgrund, lyckades hålla still kameralådan i avtryckningsögonblicket – inte så enkelt, det vet vi.
I dag går det fortfarande att köpa engångskameror. Men vem som kan tänkas göra det övergår mitt förstånd – ”perfekt till kalaset, semestern eller att ge bort” står det i reklamen. Dyrt blir det nog hur som helst. Och tråkigt. Eftersom vi idag med ganska billiga digitalkameror, eller med mobilen, utan ansträngning kan ta bilder som rent av håller en kvalitet som tål både förstoring och tryck. Kameran liksom tänker själv, exponerar, ställer skärpa, stabiliserar handens lilla darrning. Blev det en skitbild ändå? DELETE. Och glöm. Ta nytt, försök igen, bättre lycka nästa gång! Det är ändå gratis (när du en gång investerat i maskinen, alltså).
Likväl går jag nu och sneglar på den lilla Fun Flash från Kodak, mitt fynd i en lokal utgrävning. Det ser ut som om 23 rutor av filmens 27 är exponerade. Eller om det är 23 som återstår? ”Framkallas senast juli 1996” står det också.
Vad kan finnas på filmen? Hemligheter? Rara barn? Oskarpa vykort? Ögonblick som verkligen borde bevaras till eftervärlden?
Kanske måste jag gå till en fotofirma och fråga om de kan ge mig svaret. För så är det väl med fornfynd: forskaren ska inte ge sig innan fyndets historia är kartlagd och utredd, innan alla frågetecken rätats ut.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
DELETE är tveklöst den bästa funktionen på dagens kameror... å visst kommer jag ihåg engångskameran. Sån fick vi med oss på skolresan. Suck!!
SvaraRaderaKlart du måste kolla vad som gömmer sig i den! :)
SvaraRaderaKöpte alltid engångskameror när barnen skulle på resor och paddla och sånt, sen framkallade jag de vanliga filmer även till cd, praktiskt. Nu använder vår 2-åring min kamera, fina bilder, hon är duktig med iPad också.
SvaraRaderaP.S.
jag behöver sällan använda DELETE :)
P.S.
SvaraRaderaEngångskameror är/var bra, om man visste att bästa avståndet är 1,5 meter i dagsljus, ifall man inte köpte såna med blixt. Barnen hade även vattentäta engångskameror, lite roligt faktiskt, när man dyker. Och som sagt, bilderna får man även digitalt, om man betalar femtilapp extra.
P.S.
Sonen kan även använda min antika framkallningsaparat, loppisfynd, står i tvättstugan, en rolig konst att kunna.
Jag köpte en engångskamera en av de första somrarna som singel. Jag hade inte råd att köpa någon riktig kamera. Jag och en väninna skulle tillbringa några dagar i Stockholms skärgård och jag ville få minnen därifrån. Det blev riktigt bra bilder. Så det kändes som ett prisvärt alternativ då.
SvaraRaderaNumera har man ju alltid telefonen med sig, en sån som är både radio, mp3-spelare och kamera samtidigt.....:-)
Engångskameran blev väldigt populär här ett tag när det gällde litet större bröllop där varje gäst fick sitt ex och tog kort av dom man delade bord med. Man la sen kvar kameran på bordet för brudparet att framkalla.
SvaraRaderaDe var rätt praktiskt och förmodligen billigare än en för kvällen helanställd proffs-fotograf. Och ett samtalsämne bland bordsgrannarna förstås. Som ibland inte kände varandra speciellt väl.
Kulsprutan
Hulda - visst älskar vi delete-funktionen!
SvaraRadera4U2 - jo det lutar allt åt det. Får väl knäppa upp det som återstår först, kanske.
Hannele - så är det: minsta unge kan ta ok bilder med modern kamera! Vattentätt låter som om det var rätt skoj.
Vilket inte kan sägas om mörkrumsarbete, jag har inte rätt sorts tålamod för det.
Cicki - bra om det funkade! Och idag är det som du oxå påpekar så mkt enklare!
Kulsprutan - det där lät faktiskt som en kul idé. Ska komma ihåg den om jag gifter mig nån mer gång ...
Kan tycka att jag känner igen den där...! Ingen aning om när jag hade den dock men tror att de e jag som har köpt den.
SvaraRaderaI Hebron på Västbanken köpte vi in 200 engångskameror och delade ut i skolor för en fototävling för barn. Temat var "Min dag i Hebron". Sedan valde vi ut de 50 bästa bilderna och tryckte upp i storformat. De tre bästa fotograferna vann en digitalkamera.
SvaraRaderaDet roliga var ju att barnen inte alls fotograferade någon konflikt. De tog bilder av det de tyckte var fint och roligt. Fototävlingen fick enormt mycket uppmärksamhet i palestinska medier, och Missionen också.
http://tiph.org/en/_Front_Page/Front_articles/?module=Articles;action=Article.publicShow;ID=2577
//Per E