måndag, september 05, 2011

Det ringer på dörren - den SANNA versionen ...

Ibland spelar minnet en ett eller annat litet spratt. Så skedde när jag skrev om den sinnrika dörrklockan till Foresterian på San Michele. Jag blandade helt sonika ihop dörrknackaren med själva "knappen" till ringklockan. Vaknade med (eller av?) den insikten mitt i natten ... Rätt ska vara rätt: det här är den SANNA versionen!

Nöden är uppfinningarnas moder, brukar det heta. Men det kan inte vara hela sanningen. Smarta människor kommer på smarta lösningar även när inte nödläge råder, det tycker jag historien kan visa med besked.

För vem skulle påstå att det till exempel var absolut nödvändigt att konstruera en ringklocka vid porten, när det redan hade funkat bra i evärderliga tider med en simpel (nåja) dörrknackare? Fast någon gång ville någon ha annat ljud som anmälde när gäster var på ingående. Och inte för att jag tror att just den här ringklockan är ursprunget till alla andra ringklocksvarianter som världen (och Clas Ohlson & Co) har att bjuda, men när jag väl insett vad det var som fanns inför mina ögon blev jag hur som helst vederbörligen imponerad.

Man kommer gående på Axel Munthes gata i Anacapri, den lilla staden högt uppe på Capris höjder där den svenske doktorn byggde sitt berömda San Michele. På en av portarna, den som går in till ”Foresterian” – som också hör till San Michele fast där inte finns så många museala detaljer och inte heller är öppet för allmänheten – sitter dörrknackaren (översta bilden). Och bredvid porten ett sirligt handtag som går rakt in i muren, med lite murgröna som passande dekoration. Ännu en vacker skapelse i smide. Vad den ska tjäna till fattar man definitivt inte vid första anblicken: det är ringklockan.

Konstruktionen är sinnrik. För när dörrknackaren inte har effekt får man hugga tag i det där handtaget och dra ordenligt. Då rörs också den järnstång som leder till klockan på andra sidan muren – och kläppen går lös på klockans malmsidor: det ringer på dörren, helt enkelt!
Dessutom är det så fiffigt ordnat att om man inte vill blir störd där inne häktar man bara ur metallkroken och klockan klämtar inte alls, hur mycket den på utsidan än försöker göra sig hörd.

Någon tänkte till och uppfann denna kluriga apparat, som funkar än i denna dag. Vem den smarte upphovsmannen, eller för den delen -kvinnan, är, det har jag inte en aning om. Om det var en hon var det kanske självaste Uppfinningarnas Moder?

Copyright Klimakteriehäxan

2 kommentarer:

Cecilia N sa...

Jag kunde inte begripa hur dörrknackaren fungerade som ringlklocka. Tur att du förklarade.

Klimakteriehäxan sa...

Ja nu blev det lite mer begripligt eller hur? :-D