Liten luggsliten flicka

På ett av huvudstadens många H&M hamnar jag bredvid en ung mor och hennes dotter, kanske sex år, i shoppingtagen. De har hamnat vid avdelningen för hårprydnader: spännen, tofsband, sådant. Jag minns tydligt att det där var en populär hylla när Dottern var i den här flickans storlek.

-Men mamma, jag vill ju ha lugg!
-Jag vet, men prova nu det här pannbandet – ser du, det är Hello Kitty och glitter, det blir nog jättefint!
-Men jag vill ju ha lugg ju!
-Nu provar vi det här pannbandet, bara. Kom igen!
-Men lugg! Jag vill ha lugg!
-Du har ingen lugg. Du får ha pannband tills håret växer ut. Så går det när man klipper sig själv!

Flickan har ganska långt hår, ner till axlarna. Men i pannan har hon tofsar av sisådär centimeterlånga strån som trotsigt spretar åt alla håll. Det är inte riktigt klädsamt …
Situationen är bekant. Jag sänder en medlidsam blick åt mammans håll. Hon suckar.
Det blev förmodligen ett pannband. Eller två.

Copyright Klimakteriehäxan