måndag, september 19, 2011

En syndernas bekännelse

Nu är det dags för en träda-fram-are. En syndernas bekännelse.
Jag har en päls. En äkta päls.
Det får man inte ha längre. Visserligen föreskriver modet päls i alla möjliga modeller: västar, kragar, väskor, jackor. Men det ska vara fuskskinn, allt som tidigare suttit på ett levande djur är inte politiskt korrekt.

Jo då, jag känner till det där. Och det har inte undgått mig att pälsdjursuppfödning är en bransch som ofta förtjänar den kritik den får. Inte är jag heller särskilt mordisk av mig, jag har aldrig och kommer aldrig att jaga – i själva verket ryggar jag på den sortens fiskrestaurang där man förväntas peka ut vilken firre man inom kort vill möta, i tillagat skick, på en tallrik. Då kan mitt val bli en omelett eller en pasta med ostsås.

Det där är inte särskilt konsekvent handlande, det inser jag förstås. Att åka snålskjuts på professionella bödlar och slippa stå för avrättningen, liksom … Jag kallar mig ju till råga på allt djurvän.
Likväl tänker jag nu kliva i min päls när det blir vinter och kallt igen. Jag har inte gjort det på flera år för att slippa de elaka kommentarerna. Nu har jag bestämt mig för att det är en idiotisk inställning.

Min päls köptes för noga räknat tjugosju år sedan. Hade drömt om den rätt länge. Den är lika varm och härligt mjuk som då. Isande vindar tränger inte igenom, snö tål den, barn älskar att borra in näsan i den – och så tycker jag till råga på allt att den är vacker.

I dag skulle jag inte köpa en päls.
Men hur jag än vrider och vänder på saken kan jag inte se hur världen blir bättre av att jag kastar min varmaste vinterpersedel i soporna. Att ge den till Myrorna eller liknande skulle inte heller göra saken bättre. Djuren vars skinn jag övertagit (som självklart inte är av en utrotningshotad art) får inte livet tillbaka.
De har ju ändå varit döda i drygt tjugosju år. Nu håller de mig varm i några år till. Jag törs se vintern an. Skönt. Även om jag räknar med att få en och annan spydig glosa i nacken.

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jag erkänner: Jag har en jacka av mammas omsydda gamla tantpäls. Hon köpte den vid ca 70 och skulle ha fyllt 100 i år, så min är ungefär i samma ålder som din. Varm och go. Och finns redan...

Kan vi hänga stora etiketter bakpå kanske? KÖPTES INNAN - och sen? Innan vi fattade? Kanske redan på stenåldern - då tror jag ingen tänkte på det.

I skolan sa jag en gång att barnen skulle få soppa med död gris... SÅ arga de blev. Jag var äcklig... Hade det inte varit äckligare med levande gris? De åt gärna både korv och hamburgare...

Miss Gillette sa...

Äh, så himla farligt är det väl inte. Päls är nu en gång ett oslagbart material och jag håller helt med om att det är idiotiskt att slänga gamla pälsplagg. Sen finns det ju fortfarande djur som inte har lidit i livet och inte plågats vid döden, som får och lamm, och pälsverk av det slaget kan åtminstone inte jag se nåt ont med. Och den enda mössa som håller värmen i hur många minus som helst, det är den kaninmössa som jag köpte begagnad för tio--tolv år sen. Helt utan samvetskval.

bloggblad: Sådär säger jag också till barn ibland, både mina egna och deras kompisar när de äter här. Jag tycker det är helt nödvändigt att de förstår vad det är de äter. Hur ska vi annars nånsin kunna få en vettig djurhållning?

Anonym sa...

Det är väl bra att allt på djuret används - alla har väl något eller några par läderskor i garderoben. Och säkert läderväskor också. Och dom flesta är väl inte vegeterianer heller. Päls är fint och varmt och skönt. Inget att skämmas över eller hyckla om - det enda man måste vara uppmärksam på är om det står någon med en låda råa ägg i närheten när den används. Speciellt i London.....

Kulsprutan

Elisabet. sa...

Jag hörde en gång i radio hur detta ämne debatterades och så ringde en äldre - verkligen ÄLDRE - kvinna till programmet och talade om vad hon ansåg om sånt där tjoller .., "vad visste dem i Sthlm om hur man skulle klä sig i Jämtland när det var 40 grader kallt!"
Jominsann, hon tänkte fortsätta med päls.

Och eftersom jag gladeligen äter kött och annat, känner jag det som världens dubbelmoral om jag skulle förfaras över en päls.

Plågar man djuret, flår det levande osv, är det för mig en annan sak.

Och har man nu en päls i garderoben, ja, men varför inte använda den?

Lycka till ,-))

Vitsippan sa...

Har också en päls som hänger i garderoben Sjubb kort jacka ingen huva blåsvart.Men tung alldeles flr tung för mig.Så den har hängt i 10 år nu.Köpte den på torget här i Södertälje då Tranås skinnpälsar var här.
Ångra bittert att jag inte köpte mig en lättare och längre med dessa vintrar vi haft på senare tid.Den är jättesnygg.Synd faktiskt att den bara hänger där.

Hade alltid päls som barn,ung och ända upp i vuxen ålder tills det blev tabu med riktig djurpäls.

Har väl någon rävpälsmössa kvar att ta till när kylan biter i öronen.

Tack för ett fint och aktuellt ämne.Snart !

♥ Hannele på Hisingen sa...

tydligen det varmaste och goaste som finns

Malin sa...

Päls är oslagbart - både varmt och sällsynt vackert. Klart du ska använda din päls - i garderoben blir den bara äldre till ingen nytta! Vad är det för skinn, ser ut som... sliverräv?
Letar på Blocket efter något till vintern, men vill inte ha för gammalt...