onsdag, september 07, 2011

Med lång näsa

Så stod man där med lång näsa. Igen.
Något gick sin egen väg, utan hänsyn till idog planering, noggranna förberedelser, nedlagd tankeverksamhet, investerad energi.
Sånt händer. Bara att acceptera. Och komma över.

Men samtidigt påminns jag om de långa näsorna, de där som fanns i en tid när de bara var roliga.
Hur kunde det vara så kul att klämma fast en av naturens gröna näsor på sin egen? Jag undrar. Och bestämmer mig för att göra ett nytt försök. Plockar upp, pillar isär, klämmer dit. Fråga mig nu inte varför, för det kan jag inte svara på, men som genom någon inbyggd automatisk reaktion dras mungiporna uppåt.

Så här står jag bokstavligen med lång näsa. Igen.
Lite fånigt leende. Med minnet av hur vi klämde fast dem, ibland flera i rad (fyra var rekordet), ibland på andras näsor, ibland längs hela näsryggen. Det var roligt. Och alldeles gratis.
Synd att de där billiga nöjen så sällan syns till numera. Om man söker efter dem riskerar man att bli stående med lång näsa.

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

Anonym sa...

Minns - och ler.

Kulsprutan

mormor Hannele på Hisingen sa...

roligt fortfarande :)

bosse31 sa...

3 meter från fönstret ser jag tusentals "näsor" på en Ginnalalönn.
Den planterades för 41 år sedan och skulle vara mindre träd ca 2-3 m. Numera mäter den ca 7 meter, men vetter mot tomtmark, varför de får hållas.

Under vinterns födosök samlas ibland stora flockar med domherrar, mycket trevligt.

bosse31 sa...

Min Ginnallönn vetter mot PARKMARK.
Man bör kolla vad man skrivit

♥ Hannele på Hisingen sa...

Ginnalalönn... så högt?? Vart ska våran ta vägen, så högt har vi det inte...