fredag, september 16, 2011

Att fylla 90 - en politisk bemärkelsedag

Idag är en politisk bemärkelsedag. För 90 år sedan gick Sverige till val.
Det var första gången det fanns kvinnonamn på valsedlarna. De var inte många, men fem av dem kom in i riksdagen – fyra i andra kammaren, en i första (kamrarna slogs ihop till en för 40 år sedan, 1971).

Vägen till valsedeln hade varit lång i vårt land, Sverige var till exempel sist i Norden med att tillerkänna kvinnorna rösträtt.
Sedan dess har det förvisso hänt en hel del: vi tycker inte längre att det är sensationellt att en Karin, Mona eller Annie blir partiledare, åtminstone är deras könstillhörighet inte sensationen. Vi tar det för så gott som självklart att en ny regering till ungefär hälften består av kvinnor. I riksdagen är inte det s k svaga könet riktigt uppe i femtio procent, men det är inte så långt dit.

Värre är det i företagslivet och i akademiska kretsar. Vem får högst lön? Vem blir professor? Och inte är det väl så tvärsäkert att det är särskilt jämställt där hemma heller? Vem städar toan? Vem stryker? Vem tar fram borren?
-Om min man inte hade lärt sig laga mat hade han förmodligen svultit ihjäl, säger Birgitta Wistrand i ett tv-samtal jag förde med henne om kvinnokamp och jämställdhet i veckan, med anledning av den där 90-årsdagen.

Birgitta satt tre perioder i riksdagen för moderaterna, men klev av partipolitiken 2002. Sedan dess har hon, efter uppnådd pensionsålder, gått vidare med akademisk karriär och bygger ytterligare på sitt omfattande CV med att leda (det partipolitiskt obundna) Fredrika Bremer-förbundet - för andra gången! Det finns väldigt mycket kvar att göra, menar Birgitta.

I dag står det klart att Danmark får sin första kvinnliga statsminister. Också en bemärkelsedag. Socialdemokraternas Helle Thorning-Schmidt kommer att bilda regering. Och om inte hennes namn verkar bekant så kommer ni kanske ändå ihåg att detta är politikern som älskar haute couture och gått under smeknamnet ”Gucci-Helle” … detta på grund av en handväska vars prislapp visar upp ett belopp som motsvarar en månadslön för många vanliga människor.

Riktigt först är Helle T-S inte på posten, förstås, vi vet ju genom dramaserien ”Borgen” (som sändes i SVT) hur det går till bakom stängda dörrar i Köpenhamn … Att det inte är alldeles enkelt att vara den första kvinnan som ska leda ett land, det må vara ett litet och relativt fredligt, det fick man klart för sig när seriens statsminister Birgitte Nyborg förhandlade, kohandlade och svettades med såväl politiska motståndare som man och barn.

Nu verkar det som om verkligheten är på väg att komma ikapp fiktionen.
Om knappt två veckor börjar dansk tv sända fortsättningen på Borgen – och jag utgår från att den kommer på SVT också.
Då får vi chansen till direkta jämförelser: hur ska det gå för den påhittade banbrytande kvinnliga statsministern – och hur ska det gå för henne som faktiskt får ta konsekvenserna av det hon gör?
Gucci-väskan påstås hon redan ha lämnat hemma i garderoben.

Copyright Klimakteriehäxan

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för länken! Det var ett intressant samtal om ett intressant ämne mellan två duktiga och intressanta kvinnor. Och så var ni dessutom båda två snygga i håret :o)

Kulsprutan

Susanne sa...

Inte nog med att Sverige var sist i Norden med allmän och lika rösträtt, nu är vi också sist bland de nordiska länderna med kvinnlig statschef. :(