Jag utnyttjar det uteblivna finvädret. Tittar ut på den regnvåta omgivningen. Suckar. Och tar fram strykbrädan.
Finns det något hemarbete som är mer otacksamt än strykning? Som så snabbt blir osynligt? Som alltid experterna gör bättre än du själv, snabbare dessutom? Mitt svar är glasklart, entydigt och tvärsäkert: nej, det gör det inte.
Men visst vet jag att det råder delade meningar i frågan. Jag känner folk som med liv och lust slänger sig på strykjärnet och skickligt och noggrant slätar ut allt på den där brädan som ofta försöker trilskas i upp- och nedfällningsstadiet genom att smälla ihop över fingrarna. De stryker handdukar, lakan – ja till och med kalsonger och trosor. Inte nog med det, de äger speciella, mindre strykjärn som packas ner i väskan inför varje resa!
Aldrig har jag gillat denna syssla. Minns med vilken lättnad vi fick kjolar och byxor i terylene, kläder i banlon och vad det nu kunde vara för märkliga konstfibrer som dök upp. Man tvättade och hängde, och så var det bra med det.
Fast det där, det är historia. Modebranschen ville annat. De där plastbesläktade materialen andades inte, föll inte runt kroppen som man ville, saknade "eget liv". Snabbt föstes vi konsumenter in i naturfiberfållan. Nu köpte vi bomull igen, linne, siden och bambu. Och visst har väl ni också gått på det: en kanonsnygg skapelse i linne. Måste ha! Nöjd går man ut ur affären med en påse i handen.
Det är bara det att efter en halvtimmes kroppskontakt är plagget superskrynkligt. Trendbibeln säger att linne FÅR vara skrynkligt – men inte hur skrynkligt som helst. Alltså står vi där och svettas och stryker. Men aldrig blir den där persedeln lika snygg som när den hängde, oanvänd, i butiken.
Förr eller senare blir man ändå tvungen, detta efter att ha försökt de där genvägarna: hängt in jackan/tunikan/kjolen i badrummets varma duschångor, eller fuktat plagget över natten med en sprayflaska. Resultat: sisådär. Och visst känner jag mig väldigt duktig nu. Men varm, lite trött i ryggen dessutom. Några riktigt bra stryktips har jag aldrig stött på, tips som skulle göra saken om inte lättare så i alla fall roligare. Eftersom detta är rekordtråkigt i mitt tycke!
I dag hade jag tur. Radions USA-korrespondent Agneta Furvik hade ett långt program i P1 om olika amerikanska företeelser, man hann med såväl politik som fotboll, enkönade äktenskap och president Obamas egen version av "Amazing Grace". Det gjorde stunden vid strykbrädan mer uthärdlig.
Men vad jag egentligen vill ha, det är inte radioprogram, det är strykfria naturfibrer. Som bara blir lite lite klädsamt skrynkliga, som bara tvättas och hängs för att användas igen.
Som vore det en terylenekjol.
Då skulle jag slänga strykjärn och -bräda all världens väg!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Minsann, här får jag chansen att glänsa en smula. Trots hög ålder,80+, har jag under hela tiden jag funnits i äkta ståndet, 56 år,gjort min del av insatser vid strykbrädan. Ibland mer än min del. Men, jag måste bekänna under kanske ett decennium har jag tacklat av. Numera hämtar jag vad som skall strykas i stora högen på stora bordet. I min mer aktiva period höll jag jämna steg med tillförseln av skrynkliga plagg. Men jag känner mig ändå rätt duktig, män av min generation är ofta inte fullt så alerta som jag. Å andra sidan har jag rejäla luckor i andra områden av hemarbetsfältet.
SvaraRaderaHej Bosse! Roligt att du är tillbaka, jag har saknat dej! Och heders åt dig och insatserna vid strykbrädan, självklart stryker en bra karl sina egna skjortor!!!
SvaraRaderaJag delar din uppfattning till hundra procent. Det är bland det värsta som finns att behöva stryka. Det är så otacksamt. Försöker hitta kläder som andas och är släta utan att behöva tuktas med strykjärn.
SvaraRaderajag minns inte vilket decennium jag strök sist...
SvaraRaderaJag tillhör de där strykarna som än idag har ett gammal resestrykjärn i garderoben sedan mitt aktiva liv. Jag tycker om att stryka. Det är lite avslappnande och meditativt. Tankarna vandrar medan man slätar ut det som ska in i garderoben. Ja, jag stryker handdukar och örngott. Numera stryker jag inte lakan, det orkar jag inte längre. Trosor och kalsonger har jag aldrig strukit, så där gick gränsen. Som sömmerska måste jag vara vän med strykjärnet. Välpressade sömmar är ett måste för ett bra sömnadsresultat. Vilken tur att jag gillar att både stryka och sy. Kan det bli bättre :-)
SvaraRaderaKan bara hålla med dig om denna ytterst tråkiga sysselsättning! En gång i tiden jobbade jag på bank medan min partner jobbade på kontor och en del av helgsysselsättningen var strykning av tio skjortor. Vecka ut och vecka in. Fy bubblan så tråkigt!
SvaraRaderaföredrar ogräsrensning
SvaraRaderaJag stryker makens skjortor (och min tvätt med förstås) för annars gör han det själv - och då blir det så slarvigt att jag inte ens tror att järnet hinner bli varmt innan han rusar iväg till jobbet... jag har nog sett hans misslyckade strykningar...
SvaraRaderaLyssnar på radio, gärna andliga sånger (blir så bra tempo)* och sommartid lyssnar jag på Sommar (utvalda) eller Lördag med Lisa... funkar också bra.
*Hoppas förstås att någon ska ha skickat in en önskan med nån av mina låtar.... ;)