Vill ni ha kvittot i påsen? undrar expediten bakom kassaapparaten.
Förvånat tittar jag över min axel: står det folk där som
också handlat, och som på något obegripligt vis lyckats betala sina varor före
mig trots att jag står längst fram?
Ingen, absolut ingen står bakom mig. Det är mig hon menar
när hon säger ”ni”. Fast jag bevisligen bara är en.
-Du kan lägga det i påsen, det blir bra, tack ska du
ha, säger jag och undrar om flickan märker mina dubbla ”du”, uttalade med
eftertryck.
Irriterad lämnar jag butiken. Antagligen har den
butiksanställda gjort som hon blivit lärd och tillsagd. Man har haft någon
säljkurs. Det har också inneburit att man förklarat att det där med att säga
”du” till alla och envar, det är inte artigt. /.../
Läs hela texten på News55! Kommentera, dela gärna vidare! För visst har väl också du undrat om den där välsignade du-reformen, initierad av Socialstyrelsens chef Bror Rexed på 60-talets mitt, är på väg att glömmas bort? Nu blir vi "ni-ade" allt oftare. Och åtminstone jag gillar det inte. Dessutom är ett "ni" inte så artigt som en del tror ... Jag vill vara "du" med dig. Med andra också.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Ska det användas nya moderna tilltalsformer?
SvaraRaderaDet var väl litet ovanligt. Bra att du markerade. / Britt
SvaraRaderaJag kallas gärna både Ma´am och ´senyora´ - tills jag vet om jag vill känna /medmotmänniskan i fråga bättre och har tillräckligt gemensamt med den i fråga för att absolut duas.
SvaraRaderaMen så lever jag ju i en annan kultur några tusen km från Sverige. Det kanske spelar en viss roll.
Kulsprutan
Jag lyssnar på Språket när jag är ute och promenerar - har appen SR på mobilen så jag kan höra program ända från 2010 tror jag. (Jag har missat alla tidigare eftersom de alltid infaller när vi äter lunch.) Något av dem handlade just om det nya niandet och att oviljan över att bli niad berodde på att det egentligen bara var ett pronomen som användes nedåt i hierarkin.
SvaraRaderaJag växte ju upp med detta så jag är inte så känslig för expediter som säger ni. Däremot avskyr jag att bli kallad vid förnamn av försäljare och bankmänniskor eller andra som jag inte känner. Jag gillar heller inte att folk bara presenterar sig med förnamn.
Ingrid
jag presenterar mej som svärmor, mormor och liknande...
SvaraRaderaJag instämmer! Det där irriterar mig lika mycket som när telefonförsäljarna frågar hur jag mår eller ngt i den stilen. Det är visserligen två ytterligheter. Den ena för artig, den andra för påträngande. Inte lätt med lagom ;)
SvaraRaderaJag håller med. Har stött på det där fenomenet med ökat niande på senare år - oftare i Stockholm än i Sundsvall. Jag blir också irriterad när nån säger ni till mig. Jag ser det inte som en artighet, mera som ett försök till distansering.
SvaraRaderaHar fått många reaktioner på den där texten och praktiskt taget alla håller med: vi vill inte bli "ni-ade" så vitt det inte handlar om att fler än en person tilltalas. Vi får väl se hur det går ...
SvaraRaderaJag minns den sk du-reformen och upplevde den som en enorm lättnad i umgänget med alla kategorier av människor. Det nya ni-andet är väldigt otrevligt och jag tar det som en oartighet.
SvaraRadera