onsdag, januari 06, 2016

När vintern har kommit

Nu har den kommit, vintern. Tar en promenad i närområdet. Solen skiner, det är runt tio minusgrader, jag kryper in i min härliga päls (nej, jag skäms inte för den  skulle inte köpa en ny i dag men ingen kan förklara vad som blir bättre om jag slänger ett över trettio år gammalt och superskönt ytterplagg) och njuter.

Visserligen har dagarna blivit  lite längre nu, men det mörknar ändå tidigt. Det sista solen gör innan den försvinner är att sätta guldkant på skogen på andra sidan Årstaviken, där förhoppningsvis ingen gått igenom i dag. Frälsarkransen hänger på plats och ser definitivt oanvänd ut.

Det där med isar, det vet mina trogna läsare att jag har lite svårt för. Först fiskade jag upp Dottern när hon tultade iväg på tvååriga ben, halkade i strandkanten och plumsade i. Hon kom upp fort och lätt, hann aldrig bli rädd, hon stod ju ändå på botten i det grunda vattnet, om än med is runt fötterna.

Men det som satte spår för evigt, det var när jag själv sjönk genom isen inför ögonen på fyra barn, två av dem mina egna. Alltså beträder jag inte sjöis mer, oavsett tjocklek, och vad de fyra numera unga vuxna beträffar har åtminstone ett par fortsatt klar motvilja mot isäventyr.

När mörkret lagt sig står en pampig gran högt upp, på behörigt avstånd från isen, och påminner om att det fortfarande är jul. För Trettondagen är förvisso en sådan helgdag, tomtarna håller kvar sitt grepp även om mellandagsrean pågår för fullt. Den hetsen når dock inte ut till oss vintervandrare.



Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

Tredje året i Hjo sa...

Man får ha respekt för isarna. Is i hamnen och på badplatsen strax norr om. Vättern ska ryka tre gånger, sägs det, innan isen lägger sig. Det bör snart vara läge för det, tror jag.

♥ Hanneles bibliotek sa...

sonen åkte skridsko idag på en insjö - och de lyckades rädda en man i 60-årsålder som glömt (?) isdubbar hemma... han var helt nerkyld efter 5 minuter och kunde inte ta sig upp - och han syntes inte heller. Gubben hade tur!

lavendia sa...

Is och vatten överhuvudtaget har jag stor respekt för. Min mardröm vore nog att drunkna.
Skönt att ni slapp undan, men med kvarstående rädsla/försiktighet.
Nu är det bra kallt. /Brrrritt

Anonym sa...

Det är klart att det kan vara farligt, men det är gudomligt vackert också på dina is-bilder. Och granen kan väl få stå kvar ett tag till trots att julen är över för den här gången.

Kulsprutan - som uppskattar och längtar litegrann efter vintern när den ser ut som på dina foton.

Klimakteriehäxan sa...

Isrespekt är ett måste.
Men visst är vintern vacker! Vår gran står också kvar några dagar till, Kulsprutan - det är trist att slänga ett så fint exemplar som dessutom knappt barrar, så nog blir den kvar till Knut!

Hanneles bibliotek sa...

P.S.
jerkan är också i gång igen