söndag, januari 10, 2016

Tack, Backman, jag tror det räcker nu!

Nu har jag kanske kommit till en gräns. Gränsen för hur mycket Fredrik Backman jag tål.
Det började med Dottern, som läste hans blogg, älskade den, och sedan önskade sig hans debutroman i julklapp. På det viset kom Ove in i mitt liv.

"En man som heter Ove" gillade jag. Jämförde den med "Hundraåringen som försvann", som jag bara stod ut med i 50 sidor eller så. Jonas Jonasson låg alldeles för nära Arto Pasilinna, som antagligen är hans idol (stundtals jättebra, ruskigt ojämn dock, om du undrar vad jag tycker).  Ove, däremot, tog jag till mitt hjärta, precis som så oändligt många andra gjort och gör.

Backmans andra bok "Saker min son behöver veta om världen" bestod av bloggbitar. Den var inte lika bra. Men sålde förstås, tack var Ove. Så kom "Mormor hälsar och säger förlåt". Också den fanns på Dotterns önskelista och blev köpt. Och när "Britt-Marie var här" lanserades fick jag hennes uppdrag att inhandla ett signerat ex på bokmässan, vilket jag lydigt gjorde.

I helgerna tog jag fram historien om Britt-Marie, med viss förväntan. Men det går rätt trögt. Känner upprepningarna, de återkommande idéerna, de nygamla vändningarna kring den där udda, lite äldre figuren som har svårt att finna sig tillrätta i sin samtid trots att hen försöker.

Dessförinnan såg jag Ove i Johan Rheborgs gestaltning på Rivals teaterscen. Bra enmansshow, absolut. Och så nu då: långfilmsversionen av Hannes Holm, med Rolf Lassgård som Ove. Visst får han en Guldbagge för sin rollrolkning! Men lite lustigt är det ändå att man kan lägga så mycket tid (och pengar) som jag har gjort på ett författarskap som, handen på hjärtat, väl egentligen är rätt så ihåligt och/eller tunt.

Därför tror jag att gränsen är nådd. "Mormor hälsar och säger förlåt" ligger oöppnad i min hylla. Tror att det inte blir någon ändring på det, i alla fall inte inom överskådlig tid. Trots att Ove har mitt gillande. Backman är beviset: ett "one-hit-wonder" låter sig inte upprepas hur enkelt som helst. Så ja, jag tror det räcker nu. Fast jag kan ändå kosta på mig ett "grattis". Det är få förunnat med sådant genomslag!

Copyright Klimakteriehäxan

16 kommentarer:

lavendia sa...

Som jag skrev tycker jag inte att Min mormor... verkar så bra. Även om själva storyn är litet bra och sorglig. Britt-Marie gillade jag inte (hon är med i mormorboken också). Ove var ju inte speciellt verklighetsnära, Britt-Marie ännu mindre. Och mormorboken verkar behöva litet mer förkunskaper om superhjältar som jag saknar. / Britt

Klimakteriehäxan sa...

Britt - Då är vi kanske två som fått Backman-måttet rågat ...?

em sa...

Det verkar inte som om jag missat något.
Margaretha

Klimakteriehäxan sa...

Se filmen, Margaretha! Den funkar.

em sa...

Nej, det kommer jag inte att göra - jag föredra'r att läsa, och göra mina egna bilder (som alltid är bättre än filmmakarnas).
Margaretha

Klimakteriehäxan sa...

Då så! Vi får ju välja själva, tack och lov!

Rikard Palm sa...

Säkert fel forum att skriva i för här verkar det mesta handla om böcker och läsning och det är inte något jag kan formulera tänkvärdheter kring eftersom jag inte förmått läsa en bok från pärm till pärm under ganska lång tid nu. Bortsett från zlatanboken som jag läste högt för pojkarna för fyra-fem år sen till ljudet av sommarregnssmatter på torptaket.
Ville bara säga hej på dig Aina och tacka för din hälsning om att det är kul att jag kommit igång att blogga. Så himla kul är det inte alla gånger, inga gånger alls knappt eftersom jag knappar fel och det blir knäppt hela tiden. Jag har tummen mitt i handen, båda tummarna till och med, vad gäller all slags teknik och särskilt elektronik - unik uselhet där - och i synnerhet hamnar tummarna galet så fort de närmar sig en dator. totala ovänner, rena kriget och jag vet inte vad jag gjort för fel men det blir fel fel fel hur jag än gör, timmar av jobb med texter som klick säger det bara försvinner för alltid. Eller som nu senast när jag - hur fan det nu gick till? - klickar så knäppt fel att jag öppnar din av alla människors blogg för envar att skriva på.
Finns som bok ser jag att det står på klimakteriehäxan. Att du kan vara en häxa vet jag, men klimakteriet... Omöjligt! Var går den boken att köpa, beställa, låna? Kan åtminstone göra ett försök att läsa den. Sugen är jag och bläddra klarar jag bättre än att gissa nästa musklick och hoppsan hejsan hamna där man inte ville hamna eller i förekommande fall blir allt deletat. Usch för datorer, säger jag, men det är faktiskt rätt kul att blogga när det blir rätt.
Kram kära häxa i Tanto! (vet du förresten att häxan nummer ett i svensk film under 30-40-talen, Julia Caesar tror jag det stavas, också höll till i Tanto. Tantolundens drottning kallades tanten och ovetandes om att hennes Tanto en gång skulle bli pridefestivalernas högborg som hon säkert skulle ha gillat, var hon före sin tid och grävde och dona i kolonilotten tillsammans med sin livspartner Frida nånting utan att skämmas. Det har jag en gång läst i en bok, så det är säkert sant. Ett plus ett blir två häxor jag tycker om i Tanto.

Rikard

Susanne Hultman sa...

Följde faktiskt Backmans blogg ett tag för något år sedan, men tröttnade på den. Har inte läst någon av hans böcker och tror inte jag ger mig på det heller. Möjligen skulle jag kunna tänka mig att se filmen om Ove som jag förstår har blivit väldigt uppskattad.

Förresten får jag säga att jag gillade serien "Köttberget checkar ut" som jag förstår du varit med och gjort. Det var väl den höga igenkänningsfaktorn som spelade roll. :)

Bloggblad sa...

Jag gillade boken om Ove, trots att jag tog fram rödpennan och räknade till sjutton gånger "Ove" på flera sidor, trots att han var ensam i rummet. Personliga pronomen är nog inte Backmans grej.

Mormor hälsar...jag läste bara något kapitel. Blev arg. Det förekommer inte i skolans värld att en åttaåring blir så totalt mobbad utan att någon enda vuxen skulle få veta det. Små barn berättar om de ser kompisar behandlas illa. Och de brukar berätta själva. Det är först när de blir äldre som mobbing kan ske med osynlig finess... (Finess känns som fel ord)

Britt-marie orkade jag bara ett par kapitel i. För mycket kvinnlig Ove.

Men filmen ska jag se när den kommer till min teve.

Klimakteriehäxan sa...

Hej Rikard! Nej, inte handlar det bara om böcker - det handlar faktiskt om allt möjligt, högt och lågt, på den här bloggen ... Boken "Klimakteriehäxan" kan du låna på bibliotek, mina andra två finns att köpa.
Det där med teknik kan bli lite mycket ibland, men du kommer att vänja dig, det är jag säker på! Välkommen hit, välkommen åter!
Susanne - kul att du gillade "Köttberget"! Ove-filmen är faktiskt bra, se den du.
Såvitt du inte gör som Bloggblad, väntar tills den kommer i teve ... Och Bloggblad, nu ökade ju inte precis mitt intresse för Mormor-boken!

♥ Hanneles bibliotek sa...

(Hundraåringen hade sina poäng, mycket intertextualitet... men det är svårt med roliga böcker)

Klimakteriehäxan sa...

Hannele - Hundraåringen hade lånat alldeles för mycket från Finland. Men att mörda någon med hjälp av en sittande elefant var fyndigt, det kan jag gå med på. Dessutom lär ju den filmen vara mycket bättre än boken, har inte sett.

♥ Hanneles bibliotek sa...

filmen Hundraåringen följde boken till punkt och pricka, även elefanten!

tant Hannele sa...

(parodier på klassiker - men Finland... nja)

Per-Anders sa...

Jag såg En man som heter Ove på bio för en vecka sedan. Jag gillade filmen skarpt, den var både gripande och lite absurd, med både allvar och humor. Jag har inte läst några av Backmans böcker men läser ibland hans blogg. Tycker den är rolig och fyndigt skriven även om hans ständiga konflikter med frun ibland kan bli lite enahanda.

Klimakteriehäxan sa...

Hannele - med Finland avser jag Paasilinna.
Per Anders - ett och annat i boken saknade man i filmen, men jag gillade den också! Om han bloggar om bråk med frun är jag jätteglad att jag inte läser det. Privat eller personligt? Jag väljer personligt. Och väljer bort privat.