Telefonkiosk. En gång ett så gott som livsnödvändigt inslag
i gatubilden. I dag närmast ett fornminnesmärke. Kurerna står kvar, men
apparaterna är bortplockade. I de smarta telefonernas värld letar ingen efter
en automat. Nu kan det uppstå en nödsituation som består i att mobilbatteriet
är tomt, men förmodligen kan man låna mobil av någon i närheten och lösa
problemet den vägen.
Faktum är att det är rätt gott om sådant vi en gång
tog för självklart i våra liv, saker som i dag är nästan utrotade. /.../ Du läser hela texten i minnya krönika på sajten News55. Du har väl upptäckt den? Relevanta nyheter, utan trams. Och så de där "erfarna tankarna". Nog för att den etiketten är lite onödigt högtravande, men du hittar mycket läs- och tänkvärt, av många olika skribenter, under den etiketten. Allt gratis, förstås. Copyright Klimakteriehäxan
Jag tillhör en av relikerna du skriver om. Jag skriver brev, lägger i kuvert, sätter på frimärke och traskar iväg till någon brevlåda som inte töms mer än en gång om dagen och inte på helgerna. Största anledningen är kanske inte jag själv, utan min väninna sedan 60 år tillbaka. Hon har ingen dator. Vi har skrivit brev till varandra sedan vi kunde skriva. Så ta inte bort brevlådorna, men gärna telefonkioskerna. / Britt
Kom just in efter att ha postat ett "riktigt" brev — skrivet på snyggt papper med matchande kuvert. Börjar fundera på om även jag är utrotningshotad eftersom jag varken har ägt en walkman eller har en smart telefon, men en bakmaskin har jag — som jag använder. Läste nån gång nånstans ett förslag om att man skulle bygga om telefonkiosker till laddningsstationer. Margaretha
P.S. postade ett brev till Finland igår, ville köpa en bok, skickade med 10 € sedel - för det är nästan omöjligt skicka pengar i rymden mellan dessa två länder. Inte ens från Nordea till Nordea (det kostar en förmögenhet för min mor att få ut sin finska pension).
Jag kan verkligen sörja de gammeldags breven och avundas er som har den umgängesformen kvar. Själv var jagen mycket flitig brevskrivare i många år. Men nu ... näää. Fast fint brevpapper har jag kvar!
Klimakteriehäxan – finns hon? Ja! Om du inte redan är en, så blir du sannolikt en, tro mig. Och kanske känner du igen dig i mig, i alla fall lite!? Min blogg är till främst för mig själv och min skriv- och fotoklåda, det är bara att erkänna. Men du är väldigt välkommen hit! Kom, kom igen, kommentera gärna!
ÄNTLIGEN FINNS DEN TRYCKT!
Om Ulla-Carin Lindquist och Lena Sjöström som båda dog 2004 och som hanterade sina dödsdomar helt olika. Och om boken om döden IRL som blev storsuccé. Klicka på bilden ovan så får du veta hur du köper den!
Nu finns "I ljust minne bevarad" som ljudbok , gratis att lyssna på. Klicka bara på länken! Det tar två timmar och sexton min...
TIDIGARE PUBLICERAD
Lite feelgood, journalistminnen (också från Latinamerika), spännande möten, funderingar kring åren som går. Mer info om du klickar på boken!
Ungdomsbok: DELA LIKA
Tänkt för unga läsare, men också äldre är välkomna! Om Cilla, en tjej som hamnar i samma sits som 50 000 barn i Sverige gör varje år. Klicka på boken för mer info!
Finns som bok!
Klicka på bilden för mer info, recensioner, pressklipp, länkar till inköpsställen med mera.
Jag tillhör en av relikerna du skriver om. Jag skriver brev, lägger i kuvert, sätter på frimärke och traskar iväg till någon brevlåda som inte töms mer än en gång om dagen och inte på helgerna.
SvaraRaderaStörsta anledningen är kanske inte jag själv, utan min väninna sedan 60 år tillbaka. Hon har ingen dator. Vi har skrivit brev till varandra sedan vi kunde skriva.
Så ta inte bort brevlådorna, men gärna telefonkioskerna. / Britt
Kom just in efter att ha postat ett "riktigt" brev — skrivet på snyggt papper med matchande kuvert. Börjar fundera på om även jag är utrotningshotad eftersom jag varken har ägt en walkman eller har en smart telefon, men en bakmaskin har jag — som jag använder.
SvaraRaderaLäste nån gång nånstans ett förslag om att man skulle bygga om telefonkiosker till laddningsstationer.
Margaretha
ungefär som - så mycket annat
SvaraRaderaP.S.
SvaraRaderapostade ett brev till Finland igår, ville köpa en bok, skickade med 10 € sedel - för det är nästan omöjligt skicka pengar i rymden mellan dessa två länder. Inte ens från Nordea till Nordea (det kostar en förmögenhet för min mor att få ut sin finska pension).
Jag kan verkligen sörja de gammeldags breven och avundas er som har den umgängesformen kvar. Själv var jagen mycket flitig brevskrivare i många år. Men nu ... näää. Fast fint brevpapper har jag kvar!
SvaraRaderaPS Margaretha - att bygga om telefonhytterna till nån sorts laddningsstationer låter ju ganska kreativt faktiskt!
SvaraRaderaAldrig för sent att ta upp gamla goda vanor.
SvaraRaderaSkriv till mig!
M
Ett problem med att låna: alla svarar inte på nummer de inte känner igen!
SvaraRaderavad ska man göra av allt fint brevpapper som man samlade under resor...?
SvaraRaderaP.S.
SvaraRaderavart tog titlarna vägen i telefonkatalogen??
menar hitta.se...