tisdag, januari 26, 2016

Utrotat – och bortglömt?

Telefonkiosk. En gång ett så gott som livsnödvändigt inslag i gatubilden. I dag närmast ett fornminnesmärke. Kurerna står kvar, men apparaterna är bortplockade. I de smarta telefonernas värld letar ingen efter en automat. Nu kan det uppstå en nödsituation som består i att mobilbatteriet är tomt, men förmodligen kan man låna mobil av någon i närheten och lösa problemet den vägen.
Faktum är att det är rätt gott om sådant vi en gång tog för självklart i våra liv, saker som i dag är nästan utrotade. /.../

Du läser hela texten i min nya krönika på sajten News55. Du har väl upptäckt den? Relevanta nyheter, utan trams. Och så de där "erfarna tankarna". Nog för att den etiketten är lite onödigt högtravande, men du hittar mycket läs- och tänkvärt, av många olika skribenter, under den etiketten. Allt gratis, förstås.

Copyright Klimakteriehäxan

10 kommentarer:

  1. Jag tillhör en av relikerna du skriver om. Jag skriver brev, lägger i kuvert, sätter på frimärke och traskar iväg till någon brevlåda som inte töms mer än en gång om dagen och inte på helgerna.
    Största anledningen är kanske inte jag själv, utan min väninna sedan 60 år tillbaka. Hon har ingen dator. Vi har skrivit brev till varandra sedan vi kunde skriva.
    Så ta inte bort brevlådorna, men gärna telefonkioskerna. / Britt

    SvaraRadera
  2. Kom just in efter att ha postat ett "riktigt" brev — skrivet på snyggt papper med matchande kuvert. Börjar fundera på om även jag är utrotningshotad eftersom jag varken har ägt en walkman eller har en smart telefon, men en bakmaskin har jag — som jag använder.
    Läste nån gång nånstans ett förslag om att man skulle bygga om telefonkiosker till laddningsstationer.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. ungefär som - så mycket annat

    SvaraRadera
  4. P.S.
    postade ett brev till Finland igår, ville köpa en bok, skickade med 10 € sedel - för det är nästan omöjligt skicka pengar i rymden mellan dessa två länder. Inte ens från Nordea till Nordea (det kostar en förmögenhet för min mor att få ut sin finska pension).

    SvaraRadera
  5. Jag kan verkligen sörja de gammeldags breven och avundas er som har den umgängesformen kvar. Själv var jagen mycket flitig brevskrivare i många år. Men nu ... näää. Fast fint brevpapper har jag kvar!

    SvaraRadera
  6. PS Margaretha - att bygga om telefonhytterna till nån sorts laddningsstationer låter ju ganska kreativt faktiskt!

    SvaraRadera
  7. Aldrig för sent att ta upp gamla goda vanor.
    Skriv till mig!
    M

    SvaraRadera
  8. Ett problem med att låna: alla svarar inte på nummer de inte känner igen!

    SvaraRadera
  9. vad ska man göra av allt fint brevpapper som man samlade under resor...?

    SvaraRadera
  10. P.S.
    vart tog titlarna vägen i telefonkatalogen??
    menar hitta.se...

    SvaraRadera