söndag, april 17, 2016

En mediedrottning är borta

Foto bonnier.se
Inte för att jag kände henne. Vi var spelare i olika divisioner i medievärlden.  Men vi har träffats. Och ja, jag blev imponerad. Och dessutom rätt förtjust.

Jeanette Bonnier, som just avlidit vid 82 års ålder, var en av medie-Sveriges giganter. Hon föddes i den familj som ägt och dominerat en enormt stor del av tidningsvärlden. I hennes hjärta var Expressen viktigast, diamanten i kronan.

Som största ägare till en stor tidning fick hon ideligen frågor om hur mycket hon valde att påverka tidningens innehåll och inriktning. Svaret var ständigt det samma: hon gav inga pekpinnar, det fanns anställda proffs som utformade produkten. Däremot vittnar kretsen omkring henne om att hon gärna diskuterade, gärna vägde "sina" tidningar mot konkurrenterna.

Att höra henne berätta bitar ur sitt liv var direkt gripande. Hon förlorade sin enda dotter Maria i en bilolycka 1985 och det förändrade förstås hennes liv, för alltid. De hade ett stort gemensamt intresse i konsten, och Jeanette var motorn när projektet Bonniers konsthall i Stockholm blev verklighet, till dotterns ära.

Jeanette hade god aptit på män och det kunde hon också prata om, med mycket humor. Hon gifte sig tre gånger, men gifte sig förstås inte med alla sina passioner. Kärleken var viktig och det var bekvämt att hon hade pengar, så att hon på det viset kunde välja karl helt utan tanke på praktiska problem som mat och hyra ...

Fåfäng var hon hela livet, och det skämdes hon minsann inte heller för. Alltid i kläder av bästa snitt och i högsta kvalitet, lite lagom ansiktslyft, vackra om än inte direkt iögonenfallande smycken. Och hon bejakade sin fåfänga på ett synnerligen avväpnande sätt. Hon log i moderoat samförstånd när jag höll upp hennes marinblå cashmererock (förmodligen det dyraste klädesplagg jag någonsin vidrört) och spontant utbrast: Vilken UNDERBAR kappa!

Efter ett tv-program där hon varit gäst skrev jag som brukligt till henne och tackade för hennes tid och medverkan. Svaret lät inte vänta på sig. Jeanette Bonnier mailade tillbaka:
"Tack själv, det var trevligt. Men bäst av allt var min make up. Kan du vara snäll och hälsa tjejen i sminket och tacka jättemycket för att hon gjorde mig så snygg!"

Det är lätt att beundra en så öppen och mångsidig kvinna. I hennes cv står "journalist, författare, manusskribent, redaktionschef, konstgallerist, styrelseproffs".
Men när ett barn dör hjälper det förstås inte att äga många miljoner och vara multibegåvad, dessutom parant. Det visste Jeanette Bonnier. För hon var inte bara rik och smart, hon hade hjärta också.

Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

♥ Hanneles bibliotek sa...

sett henne i tv, verkar vara en klok och tuff kvinna.

Anonym sa...

Glömmer aldrig när jag såg henne första gången.
På den tiden hade vi smala, smala kjolar -
men hon kom långsamt nerför en trappa iförd
A-linjen. Konstigt vilka minnen som stannar....
Overboard

lavendia sa...

Mig sa inte namnet något, mer än efternamnet förstås. Intressant att veta litet mer. / Britt

Musikanta sa...

Säger som Lavendia ovan, mycket intressant att läsa om denna kvinna. Visste inte alls vem hon var. Fantastiskt av henne att orka skapa en konsthall till sin enda dotters minne efter dennas död. Jag har ju varit där några gånger genom att Mirren och jag ätit på den dåvarande restaurangen som låg i Bonnierhuset.
Ingrid

Bloggblad sa...

Jag såg henne hos Skavlan och blev mycket imponerad av hennes stil, hennes sätt att prata och vara. Såna kvinnor behöver vi många av, som förebilder. Kanske inte för att försöka skrapa ihop lika många miljoner, men för att se att man kan åldras med värdighet. Att det inte bara behöver vara filttofflor och urlakad permanent som gäller när vi kommer högre upp i ålder.

Klimakteriehäxan sa...

Jag tror att jag missade henne hos Skavlan!
Overboard - dej missade jag i torsdags. Började leta efter dig för sent, du hade redan gått.

Anonym sa...

Undrar bara om du kom ihåg att framföra hälsningen till "tjejen i sminket"?

Klimakteriehäxan sa...

Självklart. På direkten!