torsdag, april 07, 2016

Gungeligung

Den stod i ett hörn, lite trångt. Farmor satt i den ibland, bläddrade i tidningen som jag minns det. Att ha en gungstol var alldeles väldigt normalt.

Att gunga i den var avkopplande. I den tog hon igen sig mellan passen i hönshus och ladugård, efter att ha kört den där surrande apparaten som hette separator och som tvingade grädden att skilja sig från mjölken och rinna ut i en egen pip, i ett eget kärl, på väg till det svala skafferiet.

Nog inser jag att det låter som förhistorisk tid, men jag minns det väl. Liksom jag ännu kan känna hur det luktade där vid separatorn. Tidningen folk läser på bygden är fortfarande den samma (Nya Wermlandstidningen) men annars har nog det mesta ändrats. Ja, tidningen också, förstås ...

I över femtio år hade farmors gungstol stått i källaren i huset i Barndomslandet. När jag bad Sonen om hjälp att bära upp den undrade han om jag ville ha med all spindelväven också? Jo då. Den gick ju lätt att ta bort. Färgen är avskavd men det, har jag för mig, kallas för patina när det handlar om gamla möbler. Jag tänker inte måla om stolen, det vet jag bestämt.

Det här är en gungstol i klassisk modell. Designen lär ha uppstått i Nordamerika på 1700-talet, när någon påhittig människa kom på att om man placerade en sits på rundade medar kunde man med hjälp av sin egen kroppstyngd komma i rogivande rörelse, fast man var kvar på ett och samma ställe. Och visst har man sett i någon gammal västernfilm hur hjälten suttit i Söderns mörker på sin "porch" (veranda) och sakta gungat med revolvern skjutklar vid sin sida!

Faktum är att farmors gamla gungstol är riktigt bekväm. Hur flitigt använd den blir nu, som nyupptäckt, återstår att se. Men jag gillar att den står där, inte undanstoppad i ett hörn utan med fria ytor runt omkring. Så att den syns.
Nu är det bara att gunga loss!

Fast det blir gungeligung utan revolver. Kan möjligen i stället kombineras med tumrullning enligt gammat mönster, förmodligen med anor längre bort än 1700-talet ...

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

  1. Härligt att bli vid den. Jag har minnen från min mormor som rockade loss i en sådan. Gärna framför TV:n. Lasse Lönndahl var favoriten, men hon tittade nog på det mesta när hon inte slumrade till.
    Det är synd att de tar litet plats. Men jag har å andra sidan hennes soffa, till stor glädje. / Britt

    SvaraRadera
  2. Det är skönt att gunga, men helst ska det ju vara på en altan (en äkta porch är naturligtvis ännu mysigare)!
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  3. (barnbarnen kan hänggunga på altanen, den minsta i alla fall :)

    SvaraRadera
  4. Att din gungstol är avskavd, syns inte på bilden - då skulle du se min,som är exakt samma modell, men svartmålad med något pagodaktigt, på övre bakstycket. Den är avskavd den, så till den milda grad att man får med sig svarta flagor, när man reser sig upp. Men så värst bekväm tycker jag inte att den är.
    Misstänker att det lästs både NWT och VF i den.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Helt rätt att inte måla om den, tycker den är jättefin, speciellt efter att ha läst ditt inlägg!

    SvaraRadera
  6. Jättefin! Har också gungstol, två modeller som jag införskaffat under årens lopp, kanske för att min pappa alltid satt i en gungstol i sitt arbetsrum. Bekvämligheten är det dock si och så med när det gäller mina...

    SvaraRadera