Jo, jag vet. Nästan alla andra har redan upplevt detta vårens första möte med de underbara sipporna. Nästan alla andra har redan publicerat sina foton på dem.
Men inte jag.
För vårt möte ägde inte rum förrän i går. Jag tar tacksamt emot den ljuvliga känslan när backen ner mot bäcken är blåprickig, i olika toner, och de allra första vitsipporna sticker upp huvudet vid vägkanten.
Några få får följa med in och frukostbordet blir plötsligt festligt! Det är något visst med de där, de första.
Copyright Klimakteriehäxan
lördag, april 09, 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du ligger långt före mig, förmodligen av två anledningar, inlandsklimat och sur jord. Blåsippor är det rätt ont om här, jag kan sakna östkustens flora.
SvaraRaderaMargaretha
vars aklejor
i alla fall
är på gång
Jag har inte sett några än! Live, så att säga. Hoppas att det blir snart. Skrek högt igår när jag såg tussilago :)
SvaraRaderaVisst har jag hittat både blåsippor och vitsippor, men inga röda blåsippor. En otroligt vacker bukett. / Britt
SvaraRaderaVårens första blommor är alltid de härligaste. Det har precis kikat fram några alldeles intill porten där jag bor. Nästa gång jag får tillfälle tänker jag fotografera dem.
SvaraRaderaVäldans!
SvaraRaderaHelt underbart :)
SvaraRaderaHelt underbart :)
SvaraRaderaEn ovanligt vacker sippbukett - det är dem senaste veckan blåsipporna fått riktig fart här runt om i Ösmo.
SvaraRaderaTussilago har jag sett men inte kommit åt att plocka. Men de kommer väl alltid lite före blå- och vitsippor, har jag för mig. Liksom svalört. Men i Värmland där jag för ögonblicket befinner mig springer man sällan på svalört och vårlök. Inte gullvivor heller.
SvaraRadera