tisdag, april 26, 2016

Tisdagstema HEMMA

Det var inte så ofta alla sju barnen var hemma samtidigt. Den äldste redan etablerad som lanthandlare, de andra fyra sönerna unga vuxna på väg i olika riktningar. En for till USA och blev kvar där. En klev in i möbelbranschen, med eget snickeri. En hamnade i utkanten av Stockholm och där stannade han, även om han bytte förort. Den yngste övertog så småningom gården.

Men småflickorna bodde förstås kvar. Och tyckte att det var enormt roligt när storebrorsorna hade vägarna förbi. Det kunde betyda presenter: en bok, till exempel, en eftertraktad vara i en enkel bondefamilj på landet. I stallet fanns en häst, i ladugården några kor. I trädgården potatis, äppelträd och vinbärsbuskar.

Ingen lyxliv alltså. Mat på bordet och kläder på kroppen ändå. Liksom gott om frisk luft, ett rent tjärn att simma i, skog med bär och svamp och i rummet till vänster innanför verandan den enda riktigt pålitliga inkomstkällan: telefonväxeln. Den var dagligen bemannad av någon som kopplade samman pratsugna, ordnade rikssamtal, tog emot telegram.
Döttrarna fick tidigt lära sig hur man hanterade knappar och proppar i den där växeln.

Vem som hade kamera har jag inte en aning om, men tillfället när alla "ungarna" gick att samla på en enda bild fick inte missas. Resultatet ser ni ovan. Fotot bör ha tagits på senare hälften av 1920-talet.
Den minsta flickan på bilden skulle så småningom bli min mamma.

Och även jag hann prova på, om än mest på lek, hur det var att "sitta i växeln" innan den las ner, de tvåsiffriga telefonnumren blev femsiffriga och kontakterna automatiserade.
Idag kan Televerkets gamla växelbord beundras på museum och fast telefoni är snart musealt även det ...

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema denna vecka är alltså HEMMA och du hittar hem till många fler om du tar den här vägen!

14 kommentarer:

  1. vilket foto och vilken historia! (Min mors far dog när hon var 4 år och de sex barnen splittrades till nästan främmande människor, hon fick sova på ett par köksstolar och knappt med mat)

    SvaraRadera
  2. Visst är det en fin bild! Så välkomponerad! Tyvärr är mormors huvud i rörelseoskärpa men det var väl lång exponeringstid får man anta.

    SvaraRadera
  3. Så fin bild. Jag har också några sådana från det att min mamma var barn. De var också sju syskon.Och min mamma var yngst och den enda som nu är kvar. Förvånande att de ibland ställde upp sig för fotona och ibland hos fotograf. Det gör vi inte så ofta nu. / Britt

    SvaraRadera
  4. Häftigt med historiska vingslag! Det är på det här sättet dom lever kvar!

    SvaraRadera
  5. Bästa hemmareportaget jag läst på länge! Dessutom en underbar bild!
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  6. Tack fröken, vi tar en period till - även jag minns när mor fick beställa samtal, till släktingar i icke automatiserade trakter.
    Roligt när bilderna bevaras - och framför allt, när man vet vilka de är! Det finns alltför många foton, med okända personer, eller någon har krafsat dit "jag och Maja", fast nu vet ingen vilka de var. Sensmoral, skriv alltid upp vem, var, när och varför!
    Margaretha

    SvaraRadera
  7. Vilken underbar bild med en fin historia,
    undrar jag om det inte var bättre förr;-)

    SvaraRadera
  8. Det verkar så idylliskt och harmoniskt med de sparade ögonblicken som finns kvar i gamla foton. Det slås jag alltid av. Men om mina barnbarnsbarn kommer att ens en bråkdel av mina foton, så kommer de att säga: åh, vad roligt de verkar ha haft...så idylliskt och harmoniskt... För det där andra fotar jag ju inte.

    SvaraRadera
  9. Wow! Veckans mest intressanta bidrag!! Vad roligt att du har kvar gamla foton och minnen :)

    SvaraRadera
  10. Och finklädda är de! Ett stort händelse förstås.

    SvaraRadera
  11. Ett fint bidrag till dagens tema. Intressant läsning :)

    SvaraRadera
  12. Vilket stort fint hus detta hem är. Liknar lite en hälsingegård. Var låg det? Mycket trevligt hemma-minne, tack för det!

    SvaraRadera
  13. Huset var tvåvånings men inte jättestort, mina morföräldrar behöll övervåningen och yngste sonen med familj bodde på nedervåningen. Televerket ockuperade ett rum. Och inte var det lika fint som en Hälsingegård är jag rädd. Det renoverades förstås men brann ner till grunden, kanske på 80-talet? I dag står en modern kåk på tomten.

    SvaraRadera
  14. Underbar bild och roligt att den finns kvar. Jag var lotta när jag var sexton år och lärde mig telefonväxelns mysterier i ett bergrum utanför Göteborg. Det gick bra. När jag senare fick sitta i telefonväxeln på ett studentskehem i London fick jag inte vara kvar mer än några timmar. Jag klarade inte av den snabba engelska bokstaveringen av namnen på flickorna som skulle ringas upp...
    Ingrid

    SvaraRadera