Finner en svår fråga att besvara när jag kollar in Annikas bokbloggsjerka denna vecka:
Vad krävs för att du ska tycka att en karaktär och/eller en intrig ska vara intressant?
Så många olika aspekter spelar in. Var befinner jag mig i livet när jag möter berättelsen? Vill jag få något att tänka på eller bara ett underhållande tidsfördriv? Kanske tycker jag att det är dags att lära något nytt?
Igenkänning tror jag funkar ibland. Jag och någon i boken uppvisar vissa likheter. Möjligen befinner vi oss "på samma plats" i livet? Miljön kanske är någon jag också känner till och nu kan besöka igen, bokvägen så att säga. Och intrigen då? Någon sorts utmaning får mig antagligen att vilja läsa hela texten, det kan vara en kriminalgåta jag vill ha svaret på eller ett mänskligt drama som går mot sin oförutsägbara upplösning.
Men chansen att möta något alldeles nytt och okänt är också en god anledning att läsa. Man ska inte heller glömma att det finns fynd i barnböckernas värld, fynd som kan bjuda på spännande samtal med den yngre generationen. Litteratur som öppnar för samtal är god litteratur, vad det än handlar om för ämne!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Igenkänning är jag förtjust i - som ett barn som vill höra samma saga om och om igen.
SvaraRaderaFast snarare om personer i boken upplever något jag känner igen mig i - upprepning är en annan sak, mindre kul! (det förekommer förvisso copy cats i bokbranschen också)
SvaraRaderaVilken oerhört svår fråga!
SvaraRaderaRätt bok vid rätt tillfälle är nog en stor del av svaret.
Det är så mycket som kan spela in inte minst tillfälligheter :)
SvaraRaderanågot främmande och lite igenkänning är inte fel. trovärdigheten viktig både vad det gäller karaktärer och intrig
SvaraRaderaDet är verkligen många olika faktorer som spelar roll när det gäller läsningen!
SvaraRaderaIgenkänning kan vara bra, men jag gillade verkligen Ensam på Mars, och där fanns definitivt ingen igenkänning.
SvaraRaderaSlutsatsen är att detta var en riktigt klurig jerka-fråga! Och Robert, vilken tur ändå att du inte kände igen dig som ensam på Mars, det låter inte så trivsamt ...
SvaraRadera