En billig höst

Det blir en billig höst, kanske hela vintern kommer att hålla lågbudgetnivå, faktiskt. I alla fall om vi håller oss till att tala i garderobstermer.
Jag var nämligen på modevisning i går, så nu ”vet” jag vad som gäller.
Fina Butiken lät en stor skara damer titta på vad man har att bjuda just nu, för dem som vill känna sig någorlunda trendiga också en bit upp i åldrarna.

Publiken hade i genomsnitt blåst ut många hundra födelsedagsljus per person, och åtskilliga av dem hade inte heller försummat att klämma i sig stora bitar av tårtorna som ljusen satt på, år efter år efter år.
Jag kände mig som om jag tillhörde den klart yngre halvan, snudd på den smalare också, fast det är förstås mer tveksamt.

Kläderna då? Höstens och vinterns färger gör inte mycket för att pigga upp världen. Grått, brunt och beige. Ja, och så svart förstås, men det har vi ju redan i många upplagor, inte sant? Om inte av annat skäl så av den enkla anledningen att vi gått på myten att svart slankar.

Sedan har vi det där med materialen. Stickat är fortfarande stort och ofta vackert, så långt håller jag med. Men att föreslå mig att ha lager på lager, med polokrage, väst och kofta eller kavaj (och i grått, till råga på allt!), det är att be mig gå upp i ångor – om jag nu skulle kunna få på mig alla de där inre lagren under det yttersta, alltså. Och även om förångning skulle kunna vara bra på sätt och vis är det inget bra sätt att bli smalare på, bara ett blött sätt att må illa på.

Så är det det där med själva strukturen, tygets följsamhet och fall.
Det är en snyggare formulering för att säga något om hur avslöjande plagget blir. Grovt stickat är snällt mot kurvorna, men gör å andra sidan ingenting för att få den totala volymen att se krympt ut.

I går hade ett antal av klädbärerskorna riktigt tajta trikåfodral, oftast i ljusgrått för säkerhets skull. Även i storlek 38 är detta snubblande nära en katastrof. Minsta behåband, tunnaste stringsnöre, obetydligaste skrynkla på huden eller ens en antydan om (en högst naturlig) fettansamling lyfts liksom fram i ljuset, omges med reliefskapande veck och skuggor.

Då är det lätt, men inte så kul, att i tanken flytta över de där plaggen på oss i publiken.
Kan bara hoppas att barmhärtiga expediter på ett skonsamt sätt avråder och pekar med hela handen mot stången med rymliga tunikor i stället.

För det är nämligen där vi hamnar till sist, vi som eventuellt ändå vill förnya oss lite.
På den gamla hederliga tunikefronten kan man både komma i plagget och undan med prislappen, i alla fall om man väljer att inte handla på Fina Butiken.
Och det finns faktiskt ingenting som säger, att en tunika i storlek 44 måste vara grå. Inte ens den här hösten.

Copyright Klimakteriehäxan