söndag, oktober 21, 2007

Tack, men nej tack!

Det är väl ett halvår sedan jag fick min första invit.
Som alla som bjuds till något kände jag mig förstås lite smickrad och tackade ja på direkten.
Men sedan dess har jag kommit på andra och, tror jag i alla fall, bättre tankar. Nu accepterar jag inga inbjudningar till Facebook, vem det än är som vill ha mig med.

Jag har tittat runt. Möjligheterna är oändliga. Här kan man återskapa sin gamla kompiskrets från tonårstiden, här hittar man människor som delar ens hetaste intressen, här kan man hålla omvärlden informerad om när minstingen fått sin första tand eller vilken bar som valts ut som kvällens ”hängställe”.

Och jag fick mig en rejäl tankeställare.
Såg varningssignalerna.
”Här kan du tillbringa all din vakna tid” stod det. ”Detta kan bli ett substitut för vanligt liv” stod det också, i eldskrift. ”Vid datorn tror du att du aldrig är ensam” var ett annat ilsket blinkande meddelande, alla för min inre syn. "Vem behöver ett jobb, det lägger bara hinder i vägen" tyckte jag mig också skymta.

Det finns 46 miljoner registrerade Facebook-användare i världen i dag. Dit har nätverket kommit på bara 3,5 år. Sajten växer med ungefär 200 000 personer i veckan. Svindlande siffror. Över hälften är kvinnor. Hälften loggar in varje dag.

Visst kan man väl säga, att bloggarna också riskerar att hamna i datoranvändarträsket, bli riktigt beroende av att sno ihop texter, kolla besöksstatistik och fiska efter kommentarer. Fast jag har i alla fall fått för mig att Facebook är värre. Farligare. Ännu mer tidskrävande. Ännu mer beroendeframkallande.
Inbjudningarna droppar fortfarande in. Men…
Facebook?
Tack, men nej tack.

Copyright Klimakteriehäxan

Mer om Facebook här.

5 kommentarer:

  1. Jag försökte avregistrera mig på facebook. Det gick sådär. Det närmsta jag kom var att "avaktivera" kontot. Då går det fortfarande att logga in i framtiden, jag finns alltså kvar. Suck, det måste ju gå att radera sin profil, eller?

    SvaraRadera
  2. Det finns mycket som får en att bli fast vid datorn. Många "jag ska bara kolla där och där"...
    Ja gmåste erkänna att i börjarn när jag blivit medlem på facebook var jag faktiskt lite "beroende". Jag loggade in varjke dag och kollade om någon skrivit något nytt elelr om någon mer jag känner hade reggat sig. Nu har iaf min hysteri lagt sig ^^. Jag är trött på alla aplikationer som finns på sidan. När jag är inne trycker jag oftast på ignore. I början tyckte jag att det var bra att ha som flesta vännerna samlade på ett ställe på nätet. Men sen har jag kommit på att det har jag redan. Min mail. Och den är garanterat aplikations-fri hehe. Nu har jag sidna mest som tidsfördriv när jag har absolut inget vettigare att göra. Eller om jag måste få tag i någon som jag vet är lika beroende som jag var innan =P
    Tyckte det lät lite knas att man inte kan avsluta sitt konto. Det får jag hoppas att man kan, bara att dom gömt det väl för ingen ska göra det.
    Usch vad långt det här blev =P

    SvaraRadera
  3. Ingen har inviterat mej, men jag har chattat färdigt för tillfället i cyberspace, Facebook får vara för mej med just nu.. Fast för mej är det tvärtom, har hittat - och träffat nya vänner från nätet :)

    SvaraRadera
  4. Har inte testat Facebook och tänker heller inte göra det. Har nog med mina bloggar och verkligheten.

    SvaraRadera
  5. Jag har också blivit inviterad men tackade vänligt men bestämt nej. Nu läste jag nånstans att facebook skickar iväg bombningsmejl till alla ens kontakter i mejlboxen om man inte är snabb att klicka bort alla rutor som kommer upp ibland. Ganska fult gjort att lägga in mejlvirus så där.

    SvaraRadera