Nyss var den så vacker, den rundhyllta vitlöken. Så tog jag ett par klyftor. Borta var symmetrin, den rara knubbigheten, den silkeslena, obrutna ytan. Klimakteriehäxan – finns hon? Ja! Om du inte redan är en, så blir du sannolikt en, tro mig. Och kanske känner du igen dig i mig, i alla fall lite!? Min blogg är till främst för mig själv och min skriv- och fotoklåda, det är bara att erkänna. Men du är väldigt välkommen hit! Kom, kom igen, kommentera gärna!
Nu finns "I ljust minne bevarad" som ljudbok , gratis att lyssna på. Klicka bara på länken! Det tar två timmar och sexton min...
Inlägg
og ja... godt godt godt og sunt!
SvaraRaderaEn trasig vitlök = någon har använt en klyfta, eller fler = god mat!!
SvaraRadera:) vilken härlig poetisk text om vitlök... bilden är kanske borta? men det gör inget i så fall... jag kan riktigt se den framför mig...
SvaraRaderaoj... förlåt... inte meningen att skrämmas :) lökbilden var faktiskt borta... men nu är den där... så det var säkert bara strul med min webbläsare eller något...
SvaraRaderaoch det är en jättefin bild...
Mmm, precis så ser min vitlök också ut, det försvinner en klyfta var och varannan dag...
SvaraRaderaVacker bild av en av livets kryddor!