Ett paket jäst

I min kylskåpsdörr ligger alltid ett litet paket färsk jäst.
Färsk och färsk, förresten, det som ligger där i dag har den 2 mars som bäst-före-datum, ser jag. Med andra ord är den inte direkt purfärsk. Man skulle rent av kunna hävda att den är obrukbar vid det här laget.

Men det är något skumt med att jag praktiskt taget alltid har jäst hemma. Det är en sorts säkerhetsåtgärd – för tänk om jag skulle få lust att baka! Och står utan! Då blir det ju inget bakat!
Det är bara det att jag knappt kan minnas när jag bakade senast. Trots att jag, om jag gör det, ofelbart gör familjen glad. Ni vet, det där med att doften från ett bröd i ugnen sprider sig i lägenheten, ett fenomen som gör att allt ser lite trivsammare ut, att leendet lättare infinner sig i mungipan.

Antagligen är det den effekten jag drömmer om och tänker på när handen liksom av sig själv flyger upp mot kartongen med jästpaketen i butikens mejeriavdelning. Man skulle kanske ta och…?
Nehej. Inte den gången heller.
Och ändå är det ju inte särskilt komplicerat att slänga ihop ett matbröd som blir både gott, relativt nyttigt och någorlunda billigt. I alla fall inte när man skaffat sig lite vana.

Jag minns med fasa mitt första hembakade matbröd.
Förmodligen tyckte jag att jag blev alldeles för kladdig om fingrarna under arbetets gång. Alltså hällde jag i mer mjöl. Och mer mjöl. Och lite till. Degen blev därefter: okladdig. Och brödet blev också därefter: oätligt. Man hade kunnat klubba ihjäl en oxe med den limpan redan när den var en timme gammal, fast jag hade ingen oxe inom räckhåll, så det stannade vid teorin.

Nu är det ju också allmänt bekant, att en riktig mamma ska både kunna och vilja baka. Kanske är det bullar som kommer i första hand, men matbröd hör också till den mammaroll som vi fått oss ipräntad att den är så gott som helig. Båda sorterna kräver jäst.
Förmodligen bottnar mina jästinköp i den vetskapen, om det inte rent av är genetiskt. Och står man då utan jäst är det ju helkört innan man ens hunnit tänka på att sätta fart på ugnen.
Hörde jag någon säga torrjäst? Sorry, det är inte samma sak. Fördom eller ovana, vet inte, men det funkar inte.

Det är en evig tur att det där lilla gula paketet bara kostar 1:50. Fast det är klart att om man som jag kanske köper och bär hem 10-15 paket innan ett enda blir använt, de andra slängda, då skjuter ju kostnaden i höjden…
Får väl i alla fall sätta upp jäst på inköpslistan när jag går till mataffären härnäst.
Och så finns det säkert något vackert gyllenbrunt bröd i bake off-disken som får följa med av bara farten. Om inte annat så för doftens skull.

Copyright Klimakteriehäxan