I dag har jag fått lust till lyxkonsumtion.
Ni vet säkert hur det är: man får en impuls, ser något, hör något – och en lust som inte går att tämja har väckts.
Det kan vara så mycket, något att läsa, ett klädesplagg, en oemotståndlig väska, ett doftande bröd, ett nagellack i den där färgen man faktiskt inte har.
Helt enkelt något man svårligen kan hävda att man verkligen behöver.
Den här gången handlar det om en ny skiva.
Dolly Parton, den evigt gröna, har kommit ut med ”Backwoods Barbie” som hyllas av SvD:s recensent. ”Hon lyfter fram den omväxlande hurtfriska och sentimentala countrypop som är en så viktig del av fenomenet Dolly Parton” skriver Dan Backman och delar ut fyra prickar på sin betygstärning.
Måste ha. Måste höra.
I sommar kommer hon till Sverige igen, men den här gången ska jag inte gå. Och om man tänker rätt på saken kan man ju faktiskt få flera cd för samma summa som konsertbiljetten.
Då blev det ju inte lyxkonsumtion plötsligt, i alla fall inte på samma sätt, utan snarare ett privatekonomiskt snilledrag – eller?
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Tack! Jag som våndades över att jag lagt ner dyra pengar på ännu en bok, trots att jag har en hel mängd med halvlästa böcker redan. Men en nödvändig lyx, vem kan motstå det?
SvaraRaderaAspelut (absolut), snacka om att göra en ekonomisk vinst av att köpa dendär skivan. Du kan ju faktiskt köpa två skivor och ändå gå med vinst.
SvaraRadera