Klarvaken

När jag lyckas fokusera på klockradions siffror står det 03:26.
Väckt igen, mitt i den skönaste nattsömn, obönhörligen störd av ljud som tränger igenom de tätaste drömmar.

Snabbt blir jag helt vaken. Klarvaken. Byter ställning, fladdrar lite med täcket, går upp ett varv, dricker vatten, går på toa, tittar på utetermometern (noll), är på väg mot boken men bestämmer att jag nog ska göra ett försök att sova igen i alla fall. Borrar ner huvudet i kudden, drar täcket över örat, tänker på annat.
Men det är som förgjort.

Att han kan ha sådan volym i kroppen! Att det inte tar slut, av pur utmattning!
Tiden går. Man kan ana att det börjar ljusna på riktigt där utanför persiennerna. Ännu en natt är uppenbarligen förstörd.
Så plötsligt, ungefär klockan fem, flyttar han på sig. Blir tyst. Det blir rent märkvärdigt tyst, och jag kan nog faktiskt somna om.

Inser när jag är på väg in i Morfei dimmor igen att jag faktiskt inte ens är irriterad.
För egentligen har jag ju väntat på honom.
Och nu har han kommit.
Koltrasten är här!

Copyright Klimakteriehäxan