Vi som slänger jäst

Tänk att bara man vågar bekänna, vågar sig på en träda-fram-are – så finns tröst att hämta. Inte är man ensam om sina egenheter, nej, långt därifrån!
Ta det här med jästpaketet som ligger där i kylen och åldras med värdighet, tills bäst-före-datum är passerat med god marginal. Inte minsta lilla fralla har man bakat, men jästen har i alla fall funnits där, som garanti för att möjligheten trots allt fanns.

Bara att låta det gula vaxpapperspaketet gå i soporna, medan jästbakterierna långsamt tynar bort utan att de fått skänka sin kraft till en pösande deg
Men raskt blir det lilla paketet ersatt av ett nytt, för vem vill vara utan jäst? Tänk om baklusten vaknar! Butiken kan vara stängd eller för långt bort, eller, hemska tanke, plötsligt ha sålt slut på jästen!

Nu visar det sig alltså, att jag är långt ifrån ensam om denna min jästfobi. Både i kommentarerna till posten nedan och i mail har vittnesmålen kommit: jag är likadan, jag har en kompis som gör precis så, min mamma/syster/moster använder aldrig den jäst hon köpt. Vi som slänger jäst kanske rent av är en ny landsomfattande folkrörelse!

Kanske ska jag ändå göra som några av mina läsare föreslår, alltså ge torrjästen en ny chans. Och mjöl finns hemma, så det kan bli både dinkel- och råg- och grahamsvarianter. Om nu inte mjölpåsarna också, hemska tanke, stått och blivit för gamla?
Dock är det läge att revidera en uppgift i min text: jäst, denna viktiga vardagsvara, kostar inte 1:50, som jag skrev, utan 1:30 för de vanliga 50 grammen.
Vilket jag vet eftersom jag kollade extra när jag köpte ett nytt paket i går.

Copyright Klimakteriehäxan