torsdag, februari 16, 2012

Det viktiga språket

Att svenska språket inte är alldeles lätthanterligt, det har vi förstått lite till mans. Och rätt som det är dyker det upp i skoldebatten: barn lär sig knappt att läsa och skriva, misshandlar den grammatik de är helt obekanta med och tar sig fram medelst grymtningar och sms-vokabulär, uppblandat med ett och annat ba, typ.

Vems är då felet? Ja vi kan nog skuldbelägga olika aktörer: föräldrar, visst, men inte minst lärare. Lägger de ner tillräckligt krut i undervisningen? Har de verktyg och kunskap nog att inspirera och väcka intresse för det viktiga språket? För hur man än vänder på saken: den som har ett rikt och fungerande språk, den har också ett stort försprång på många områden i livet.

I dag mötte jag en mamma som med förtvivlad min satt med ett papper i handen. Hon hade precis läst ett klassbrev från en omtyckt och förment duktig lärarinna. Det handlade om just svenskundervisningen. Lärarinnan  skrev: ”barnen måste förstå hur det tjäns, de måste vara berädda på svårare utmaningar”. Brevet fortsatte i samma stil, grodorna staplades på raderna, men slutade i alla fall med att just rättstavning skulle hon satsa på under många lektioner framöver.

Den här mamman formulerade ett försiktigt kritiskt men ändå vänligt svar. Vill ju inte stöta sig med en människa som på många sätt fungerar bra tillsammans med ungarna. Och lärarinnan hörde av sig igen. Det framgick att mottagarna var ganska många – flera föräldrar hade uppenbarligen drabbats av skrämselhicka när de öppnat sin mailbox.

Vad hon svarade? Jo, att hon kanske hade varit lite snabb och inte kollat sin text så noga. Hon bad om ursäkt – ursäckt! – för det. Och så lade hon till ett löfte som säkert var avsett att båda gott för framtiden. Skrev: ”Nästa gång ska jag kontur läsa lite bättre.” Kontur och läsa var för säkerhets skull särskrivet. Och korrekturläsare är definitivt ett yrke hon inte har läggning för.

Nu undrar du om jag raljerar? Driver med en stackars underbetald lärarkraft som gör så gott hon kan? Nej, det gör jag absolut inte.
Men sörjer, det gör jag.

Copyright Klimakteriehäxan

17 kommentarer:

  1. Jag förstår din sorg. Det är mycket sorgligt!

    Karin

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Barn misshandlar inte grammatik - utan de utvecklar språket. Tur det för annars skulle vi fortfarande prata som Gustav Vasa..

    SvaraRadera
  4. Ursäckt! jag stavade fel första gången.

    SvaraRadera
  5. Det är fruktansvärt. Jag instämmer i sorgekören.

    SvaraRadera
  6. Det är trist! Men hur är behandlingen av språket i tidningar, TV,radio o s v? Inte heller föredömligt på något vis. Jag blir även ledsen av att det "måste skrivas kort, för ingen orkar läsa"....

    SvaraRadera
  7. KATASTROFALT!!
    Hon borde verkligen göra något åt sina brister och en sak är säker....rektorn i hennes skola måste ju få veta hur skralt det ligger till med den lärarens kunskaper.
    Sorgligt!

    I skolvärlden diskuteras det ganska mycket just nu om barns skrivande och hur de lär sig. Skriva på datorn eller skriva med penna eller både och? Senast häromdagen satt hela vårt lärarkollegium och hade en kurs kring "God Skrivutveckling"

    Lisbeth

    SvaraRadera
  8. Anonym12:06 em

    Jag sörjer med dig!

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  9. bosse313:59 em

    Det är förvisso tråkigt att lärargenerationen tydligen inte har så lätt för rättstavning och hygglig språkbehandling.

    Man frågar sig: Får eleverna tillfälle att läsa bra littertur? Den vägen får man nog en rimlig känsla hur språket skall byggas upp. Rättstavningsprogram i datorn bör väl rensa ut de värsta grodorna. En gemensam diskussion om hur man använder sitt modersmålär är väl ytterligare en komponent.

    Däremot är jag inte övertygad om nyttan av att ingående känna till reglerna för de olika ordklasserna.

    SvaraRadera
  10. bosse314:01 em

    tykelsnise slog till!
    Det heter litteratur!

    SvaraRadera
  11. Anonym4:32 em

    Ja, så stavas det bosse31 men om vi redan har förlorat infinitivmärket ´att´ finns nog inget hopp tyvärr.

    Fräsande Kulsprutan

    SvaraRadera
  12. Inte önskar jag att vi behållit språket från Gustav Vasas tid. Men det finns ju nyanser även i en svartvit tillvaro!
    Om grammatikkunskaper kan jag bara säga, att jag personligen haft en otrolig hjälp av att ha lite koll på satsdelarna, inte minst när jag pluggat andra språk än svenska.
    Sedan kan jag inte förstå att den här lärarinnan inte har ett rättstavningsprogram inlagt i sin dator. Hon skulle må bra av det. Och hon borde sprida det budskapet till sina elever, inklusive visa dem att det finns något som heter ordböcker som kan komma att ge dem värdefulla ledtrådar i knipor där "fröken" uppenbarligen kommer till korta.

    SvaraRadera
  13. Nu blev jag tvungen att kolla - mitt wordprogram slår omedelbart larm när jag skriver "hur tjäns det" och "är du berädd".
    Så det så.

    SvaraRadera
  14. Anonym7:44 em

    De lärare som kan stava har lämnat skolan. De vill ha ett liv där de inte är lärare dygnet runt. Jag är en av dem som numera lever ett bättre liv.

    SvaraRadera
  15. Man får klåda.

    Och så undrar jag hur hon tog sig genom utbildningen. Har de inte någon sådan bedömning längre?

    Om man nu inte är någon stjärna på rättstavning men enorm pedagog på annat så borde man väl syssla med denna andra del av lärandet. Det borde finnas andra ämnen där man "aldrig" skriver. Men som svenskalärare borde det vara totalstopp innan stavningen "sitter som en smäck i ryggmärgen".

    Den där Björklund, vad är han bra för egentligen?

    SvaraRadera
  16. Min dotter hade förresten en mattelärare i högstadiet som inte var så bra på stavning. Hon hade svårt att koncentrera sig på matten för det stod så förfärliga stavfel på tavlan ...

    Nu går hon på universitetet. Där har hon råkat ut för en lärare (naturvetenskap) som lyckats stava rätt på 25% av orden på tavlan.

    Snart stavar vi lika anarkistiskt som på 1600-talet eller när det var ...

    SvaraRadera
  17. Citerar Cecilias kommentar ovan och instämmer 100 %:
    "Om man nu inte är någon stjärna på rättstavning men enorm pedagog på annat så borde man väl syssla med denna andra del av lärandet."
    Att alla inte kan lära sig att stava är naturligtvis något man får hacka i sig.

    SvaraRadera