söndag, februari 05, 2012

Väderberoende

På vår köksvägg i Barndomslandet hade vi en pappersbonad uppsatt. Det var en almanacka med ett skrivutrymme för varje dag på hela det långa året. Och jag ser fortfarande för min inre syn hur min mamma varje morgon skrev in utetemperaturen för att sedan på kvällen uppdatera med en synnerligen kort sammanfattning av hur dagens väder varit: ”fm sol, em regnskur”. Till vilken nytta? Ja inte vet jag, förmodligen visste inte hon det heller, ens när hon var som ivrigast i sin bokföringsnit. Men viktigt var det.

Jag blev inte riktigt medveten om mitt eget väderberoende förrän efter en av de där rejäla stormarna för ett tag sedan. Stod vid köksbänken och pysslade när jag hörde ett mycket ovanligt rasslande vid fönstret. Sekunden senare blev jag varse vad som hänt. Termometern hade blåst bort. Tjolahopp, bara så där! Kvar hängde halva upphängningsanordningen och dinglade. Jag gjorde en hjältemodig insats, gick ut och sökte efter den bortblåste kamraten, men hittade inget.

Sedan dess har jag varit en vilsen människa. Utan termometer. Vad ska jag ta på mig när jag går till jobbet? Måste jag ha mössa (helst inte)? Är det tö (betyder allvädersstövlar)? Blir det alldeles för varmt med ullkappa? Halsduk då? Fryser jag om jag tar den där rocken? Och ideligen har jag sagt till mig själv och andra som tvingats höra på: jag måste bara gå och köpa en termometer. Men det fanns ingen i närmsta butik, ingen blev köpt.

Så äntligen för ett par dagar sedan stormade jag in på Clas Ohlsson. Och se, direkt i ingången står en s k störtkorg fylld med batteridrivna termometrar: ute- och innetemperatur, möjlighet att se max och minus, och en klocka som extra bonus. För 49 kronor kände jag hur bitarna föll på plats. Äntligen!

Nu kan jag slänga ett getöga på den där rätt fula saken och får då omedelbart veta att det för ögonblicket är – inte sisådär tio-tolv grader, nej då – det är exakt 11,8 minus där ute. Ordningen är återställd. Och jag ser fram emot den dag då mojängen visar +23, helt utan halsduks- och ytterrockskomplikationer …

Vem sa att engelsmän är världens mest väderfixerade folk? Jag tror att svenskar i vilket fall som helst inte kommer långt efter. I min familj är det alldeles tydligt. Frågar jag mor min vad hon har för väder i dag (och det byter vi alltid några ord om, eftersom det är en av livets stora väsentligheter) får jag ett exakt svar – med decimal, precis som den digitala termometern visar.
Oj, nu har det blivit varmare här också. Minus 10,9.

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

Nette Cecilia sa...

Irriterande med dom där decimalerna jag brukar nog avrunda (fniss)precis som med våra pengar .Här är det betydligt varmare idag ,- 15 men det blåser ,kram ,Nette

♥ tant Hannele på Hisingen sa...

jag kan inte klä på mej utan att läsa dagens temperatur först, gäller även på sommaren, kanske speciellt då (retar mej på folk som har glömt hur man AVRUNDAR, och inte kan säga 11 grader, utan 10,9)

Klimakteriehäxan sa...

Jag har en väninna som alltid anger tider exakt: vaknade 07.23, typ. När jag skulle säga vid halv åtta. Så där är det väl med graderna också. För mig är 10,9 det samma som 11. Och Nette Cecilia, det funkar ju utmärkt också för kronor!!!

Gunilla sa...

Vi behöver mätbara referensramar för att känna oss trygga. :)

Golftrippen sa...

På resande fot saknar jag verkligen en termometer, speciellt som det var tänkt att det skulle vara över 15 grader här nere, men snarare rör det sig runt 10 och med hård nordlig vind.

tant Hannele sa...

jag sov en januari i England, tog med mej egen termometer, som visade +12 grader i sovrummet. Då var det skönt med flanellakan och varmvattenflaska.. och jag blev bjuden på varm mjölk och ingefärskakor, det värmde!

Klimakteriehäxan sa...

Gunilla - vi är väl vanedjur ...
Golftrippen - hoppas du nåtts av ljummare vindar!
Hannele - det där du skrev om att man måste klä sig efter temperaturen, det är verkligen sant!