onsdag, mars 30, 2016

Passion i biosalongen

Det finns just nu på SF-repertoaren en film som alldeles för få människor kommer att gå och se. Den heter "Our last tango", vilket i sig är idiotiskt, eftersom filmen är tysk och allt som sägs är på spanska. Men ändå.
Wim Wenders, mångfaldigt prisbelönt tysk filmskapare, har producerat och denna gång har han förflyttat sig till Buenos Aires.

I grund och botten är det en kärlekshistorias uppgång och fall vi får följa. Det är dokumentärt, det är "på riktigt"! Huvudpersonerna, de legendariska dansarna Maria Nieves Rego och Juan Carlos Copes, är med och berättar, ur sina skilda perspektiv. De var 14 och 17 när de möttes. I dag är de 80 och 83 år gamla. Tillsammans utgjorde de i nästan ett halvsekel världens mest framträdande tangopar. Nu kan hon inte dansa mera. Han fortsätter, fast med sina vuxna döttrar som partners. Och den gamla relationen är förbi, för alltid. Men deras kärlek till tangon lever.

Från början uppstod passion. De gifte sig till och med, men "på amerikanska", i Las Vegas. Maria tyckte det var ett verkligt bröllop, Juan tog lättare på saken. En vacker dag ganska många år senare fick Maria veta att Juan hade barn med en annan kvinna. Hon hade inte en aning, trots att de ofta bråkade dansade de fortfarande med samma glöd, tätt ihop, med de heta känslorna väl synliga för publiken, även om de dolde irritationen.

Deras dramatiska historia berättas alltså dels av dem själva, dels genom unga dansare som agerar i deras ställe. Men dessutom finns massor av dokumentärt material, megakändisar som de var filmades de ideligen under sina shower. De bildade skola, de smäktande tonerna och de häftiga turerna på dansgolvet ligger nära många argentinares hjärta. Nära mitt också ...

Det är inte bara vackert, det är sorgligt samtidigt. Maria önskar att Juan kunde fortsätta att vara hennes vän. Juans fru, 20 år yngre än sin man, ställde ultimatum, kontakten bröts. Fast då var de ändå ständigt i luven på varandra, även om Maria nog (det tror vi i salongen) inget hellre önskat än att de skulle åldrats tillsammans. Likaså sörjer hon att hon aldrig fick egna barn, en sorg hon inte vill berätta särskilt mycket om.

Kanske kan filmen bara ses i storstäderna. Och det är förmodligen bråttom, risken att den tas bort från biograferna snabbt är stor. Men den borde gå att få tag i var man än befinner sig. Gillar du tango, gillar du en riktig kärlekshistoria? Se filmen! Nu har jag förstås redan avslöjat att den inte får ett lyckligt slut, men det är ju en dokumentär. Och många sanna historier slutar förvisso inte i evig harmoni.

Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

Hannele på Hisingen sa...

intressant tips ♥

Musikanta sa...

Ska titta efter den när jag kommer till Stockholm nästa gång. Den passar nog mig perfekt, jag som gillar både musik och dans. OCH tango, som jag bara dansat en enda gång i mitt liv - på centercourten i Båstad med en proffsdansör. Evigehter sen förstås, jag var väl 18 år?
Ingrid

Klimakteriehäxan sa...

Jag tillhåller er: vänta inte för länge. Kvalitetsfilm försvinner så himla fort från biograferna nu för tiden och det är nog inte någon riktig publikrusning till denna, hur mycket jag än bloggar om den ...
Ingrid - du har i alla fall fått testa! Jag är avundsjuk!!!

tant Hannele sa...

När vi var unga och nykära så gick maken på tango-kurs och jag på jitterbug - ganska opraktiskt :)