måndag, november 30, 2009

En mammas misstag

Det påstås att det i varje förälders liv kommer en dag då det plötsligt alldeles vuxna barnet ställer till med räfst och rättarting. Fram kommer urgamla misstag, orättvis behandling, brist på lyhördhet eller andra sorters begångna oförrätter.
Vi är där nu.

Sonens upprördhet går inte att ta miste på. Han, som har eget bo sedan snart två år, har kommit till insikt om att han berövats en upplevelse som han inte kan förstå att vi – framför allt jag, hans mamma – inte försett honom med. En upplevelse som ”alla andra” haft i sin vardag och njutit av sedan den dag de tog sina första ostadiga steg på krumma små ben med skrattgropar i knäna och hela livet framför fötterna.

I det där egna boet lagar den unge mannen mat, faktiskt inte bara av nöd utan också med ett visst intresse och viss fallenhet, tycks det. Och samtidigt som jag försökt dela med mig av ett och annat av mitt i och för sig inte alltför omfattande kunnande i köksregionerna experimenterar han, med gott resultat verkar det som (jag har inte fått prova …).

Det är vid spisen han har kommit på hur illa han har behandlats i hela sitt unga liv. Han är verkligen irriterad, kan inte förstå hur det gått till, hur jag resonerat, eftersom det är jag som stått för de flesta menyerna här hemma vid köksbordet. Skadan kan kanske repareras i någon mån, men jag har berövat honom mer än tjugo års matglädje alldeles i onödan.
Han spänner blicken i mig, som är helt oförberedd, och exploderar nästan:

-VARFÖR fick vi aldrig makaroner? Det är ju JÄTTEGOTT!
Ja varför? Jag blir svaret skyldig. Har aldrig ens snuddat vid tanken.
När jag var barn åt vi stuvade makaroner. När jag fick barn åt vi pasta, och det har vi förvisso fortsatt med.
Nu stuvar Sonen makaroner och njuter.

Alternativen minns han tydligt och räknar upp:
-Vi fick penne, skruvar, fjärilar, bandspaghetti och vanlig spaghetti, vi har ätit lasagne och tortellini i olika storlekar, vi har fått ravioli och gnocchi – men ALDRIG makaroner!

Ja varför har vi aldrig ätit makaroner? För hur jag än rannsakar mitt minne minns jag bara någon enstaka förskrämd snabbmakaron, inte värd att kallas ens avlägsen släkting till italiensk pasta. Det enda möjliga svar jag kan komma upp med är att Barilla, som är det märke jag nästan alltid köper, gör god pasta oavsett hur den är formad. Och att de förmodligen inte gjort makaroner, lämpade att stuva till svensk falukorv.

Men faktum kvarstår: jag har berövat mitt barn Den Stuvade Makaronen. En oförrätt han inte kommer att glömma, ett mamma-misstag som lett till en skuld jag tvingas fortsätta leva med.
Det är inte lätt att vara förälder när fallgroparna är så många, även om de inte behöver vara djupare än en enkel gryta fylld av kokande vatten.

Copyright Klimakteriehäxan

14 kommentarer:

  1. Om mamma-misstaget inte är större än detta så tror jag snart att han förlåter dig.....:-)

    SvaraRadera
  2. Vilken tur att han kan stuva sina makaroner själv nu då.

    SvaraRadera
  3. Mina ungar har heller aldrig fått stuvade makaroner. Däremot påstaår dom att dom "alltid" måste smaka på det dom kallar äcklig mat - och som bevis drar dom fram den enda gången jag gjorde Steak- and kidney pie" efter alla konstens regler!

    SvaraRadera
  4. Mina barn fick heller aldrig stuvade makaroner, men de har aldrig klagat på just det tack och lov. Däremot har de haft ett och annat att säga om sin uppväxt som varit betydligt värre...

    SvaraRadera
  5. Ojrå. Jag är fullt beredd på att få skäll för både det ena och det fjärde om en sådär femton--tjugo år, men ett av klagomålen kan inte bli frånvaro av stuvade makaroner (det lagar barnafadern med förtjusning, se). Om något så blir jag väl näpst för _att_ de fick stuvade makaroner. Det är så det funkar, har jag kommit fram till vid samtal med jämnåriga: det jag beklagar mig över hos min morsa tycker andra är finfint, medan egenskaper de avskydde hos sina egna föräldrar skulle ha varit önskvärda hos _min_.

    Man får förmodligen försöka ta det med nån sorts jämnmod när det blir så dags. (Ha. Med mitt temperament.)

    SvaraRadera
  6. Anonym2:17 em

    Till den berövade, bedrövade sonen föreslår jag att han tillagar en måltid som inkluderar stuvade makaroner och glänser över både sjö, strand och morsan när det gäller att stuva pasta :o)

    Till stackars mamma vill jag påminna om att argumentet "alla andra har, är etc" förmodligen är det som mest används i barnhavande familjer. Från barnen då...

    Är det inte underbart att sonen har upptäckt att det finns en hel kulinarisk värld därutanför uppväxthemmet - fast jag tror mig veta att ni i er familj är både gourmeter och gourmander.......i a f på moderns sida. Man har ju läst en och annan bloog av de dina.

    Nu blev kommentaren lång igen. F´låt!

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  7. Anonym2:21 em

    Glömde tillägga att Barilla gör alldeles utmärkta makaroner.

    Kulsprutan igen

    SvaraRadera
  8. Anonym2:25 em

    Och så ska det så klart vara ´blogg´ och inte ´bloog´i min första - och sista (för idag åtminstone) - bloggkommentar.

    K-sprutan

    SvaraRadera
  9. Anonym2:30 em

    Meningen med mitt förslag i kommentar nummer ett är naturligtvis att han inbjuder mamma att prova sitt mästerverk.

    Jag tror att jag kan lova att det är slut på mina kommentarer till just den här bloggen nu.....

    K

    SvaraRadera
  10. Morrn.

    Ja tänk, hur dumma mödrar kan bli....

    Många ungar gillar inte stuvningar med mjölk.....
    T.ex stuvade morötter till stekt bogfläsk....

    Men din son kanske kan gå på kurs...

    Din bild glömde jag nästan bort, den är fin med små änder i tillägg.

    Ha de bra.

    Hasse A

    SvaraRadera
  11. Anonym9:51 fm

    Det är egentligen fantastiskt vad man som mamma kan bli anklagad för. Det gäller att peppa sig själv med att det säkert är så att jag givit barnen något som är bra under uppväxten även om det inte blev just stuvade makaroner.

    Det är förresten något jag aldrig gillade som liten, däremot något jag lagat till mina barn som äter det med förtjusning. Det finns t.o.m med bland julmaten fortfarande, trots att barnen nu är 17 o. 19 år. Uppskattas även av släktens numera vuxna barn.

    /KP

    SvaraRadera
  12. HAHAHA! Hälsa honom att telningarna som vuxit upp hos mig SLAPP mjölkstuvade makaroner, som var det värsta klisterklumpiga min mamma kunde servera (vilket hon gjorde ofta = billigt).

    Men när de kom till mormor stod mjölkstuvade makaroner högst på önskelistan - de bad om receptet för att lära mig laga min barndoms näst värsta matminne... Allra värst var sillpudding.

    SvaraRadera
  13. Oj oj oj! Här känner jag igen mig. Mina killar fick heller aldrig makaroner....varken stuvade eller ostuvade. Men däremot alla möjliga sorters Barillapasta...

    Men jag påminner mig om att jag själv fick det när jag var liten och tyckte det var gott.

    Stackars våra ungar! Hoppas det blir folk av dem ändå! ;-)

    SvaraRadera
  14. Ha,ha! Underbar läsning!
    Ja det finns saker vi berövar våra barn utan att veta om det.
    Jag har inte berövat mina barn stuvade makaroner i alla fall. Har istället fått begränsa den maträtten, den skulle kunna ätas av äldste sonen dagligen tror jag. (Kuriosa: Disken av den grytan är min uppgift, den vägrar mannen i familjen att ta sej an....)

    SvaraRadera