söndag, november 22, 2009

En man med gul slips

Jag hyser den största förståelse för de herrar som undviker slips. Det ÄR ett konstigt plagg, utan praktisk funktion så vitt jag kan förstå. Men visst, det finns tillfällen när det ser snyggt ut – en ”välklädd” man förväntas ju ha slips – och slipsens vänner brukar säga, att även karlar har rätt till sina smycken.

Alltså har jag heller ingenting emot män med slips. Med ett undantag.
Den får inte vara gul. Att gult är fult, därom råder inte minsta tvivel i slipsbutiken. Detta har varit min oomkullrunkeliga åsikt i åratal, utan synbar anledning, annat än just synintrycket, då.

Men nu har kanske min historia av hat mot gula slipsar fått sin, något oväntade, förklaring. För härom kvällen hamnade jag lite oplanerat öga mot slipsknut med en man jag inte råkat på ungefär fyrtio år. Under hans krage satt, minutiöst knuten, en gul slips.
Just det.

-Vet du att du hade gul slips på dig senast vi möttes också, undslapp det mig innan jag hann bita ihop.
-Verkligen? sa han och såg genuint förvånad ut, om över mitt minne eller sitt eget färgval får jag låta vara osagt. Faktum är att jag med säkerhet visste, att han så gott som alltid hade ful, jag menar gul, slips på den tiden vi av nödvändighet råkades regelbundet.

Vi pratade inte så mycket mer. För jag mindes också kristallklart att detta inte var en man i min smak, inte ens på långt håll och en gång vart fyrtionde år. Fast jag tror mig plötsligt veta varifrån min aversion mot gula slipsar kommer. Och det är ju alltid intressant när mysterier får sin förklaring ...

Copyright Klimakteriehäxan

18 kommentarer:

  1. Jag ler... jag gillar gult (även om jag sällan är klädd i det). Min allra första utstyrsel var gul - och så pass knapert som vi hade det, var jag säkert klädd i den ofta. Min första finklänning var också gul. Den minns jag - och jag älskade den med volanger lite här och där...

    Sen har jag en förkärlek för prickiga kläder - och har sett på gamla foton att nästan alla mammas privata kläder var prickiga. Mest hade hon uniform och den associerade jag med ensamma kvällar eller tråkiga möten, så den gillade jag inte.

    SvaraRadera
  2. Ja men gula slipsar då ...?
    Prickigt gillar f ö jag också! (fast det blir inte gula prickar heller)

    SvaraRadera
  3. Puh, jag har ingen gul slips, knappast någon alls. Trivs absolut inte i detta plagg och de går så dåligt ihop med mina flanellskjortor. Detta oavsett färg. Kul resonemang du för om bakgrunden till våra aversioner, jag tror absolut att det ligger något i det.

    SvaraRadera
  4. Jag vet egentligen inte min åsikt om gul slips men kan nog tycka det är snyggt vid rätt tillfälle.

    Däremot förstår jag din aversion, det är samma oavsett vad det gäller vi tänker på något specillt och så blir det bra eller så blir det dåligt.

    Det är lika med namn, jag tänker på vissa namn som jag aldrig kunde tänka mig att döpa min barn till, när andra gör det blir det okej och efter ett tag så accepterar jag det och tycker om det -men aldrig mitt eget. Det handlra också om människor vi mött tidigare i livet, eller?

    SvaraRadera
  5. Anonym3:57 em

    Komentarer - till slips i allmänhet och gul i synnerhet:

    praktisk funktion = strypögla (ifallatt)

    nödvändig = tyvärr ibland (kostym eller kavaj vid vissa tillfällen)

    gul :
    enfärgad nej, men det finns dom med en gul bas + diskret mönster som står sig ganska bra mot vit eller blå enfärgad skjorta och litet solbränna i ansiktet av bäraren.

    Men det är ganska klart att din egen gulslipsaversion var relaterad till en viss person och att du slipper utlägg för psykologiska analyser.
    Oj. så långt det här inlägget blev.

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  6. Måste ge Kulsprutan lite rätt: har den mönster blir det mer uthärdligt. Dessutom är det ju så att en man som man tycker om blir ju inte värdelös av fel slips ... man får ju ta det lite varligt i svängarna ibland!

    SvaraRadera
  7. Å, det är så sant det du skriver om aversioner - själv gillar jag inte lila i någon form, och inte rosa skjortor :-)

    SvaraRadera
  8. jag är helt (färg)blind vad gäller männens klädsel :)

    SvaraRadera
  9. Och jag vägrar klä mig i grönt. Vet också varför. Av precis samma anledning som du inte gillar gula slipsar. Har försökt komma över min aversion men inte lyckats.

    SvaraRadera
  10. Anonym10:50 em

    Haha. Vilken härlig historia. Jag älskar slipsar som objekt och att sätta in mansmode i en större kontext och därmed också färger som ju också signalerar något.

    Som gnagare har jag inget problem med kombon svart och gult. Älskar gult, men så passar jag så bra i den svårburna färgen också ;-)

    SvaraRadera
  11. Jag läste artikeln om dig i Göteborgs-Posten idag. Den var jättebra! Grattis!

    SvaraRadera
  12. Det här var ett uppfriskande roligt inlägg! Har du manipulerat bilden eller har du verkligen fått tag på den bild med bara gula slipsar?

    Kul att du använder ordet omkullrunkeliga det tillhör väl ett av de "adopterade"?
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  13. Hm, tror jag någon gång har bloggat om just slipsar - ang att det finns en hel butik härikring med ENBART slipsar... Inte bara GULA - men vidriga, hehehe. Och med en gubbe som INTE gillar slips - så sägs det vara hans älsklingsbutik :D
    Må så grankott...
    själv har jag väldigt svårt att ta män i grisrosa på allvar, varför? samlar på grisar annars - dock ej män ;) Men... oavsett - de sjunker snabbt i aktning hos mig... ... ... Jo, det KAN hända att de passar i det tom - hjälper icke... vänta - hade inte min religionslärare ALLTID rosa nylonskjorta med stora svettfläckar under armarna... och namnet förpliktade till ordet religion tom, präster ;) kan det vara orsaken???

    SvaraRadera
  14. Anonym1:40 em

    OLD LADY: Förhoppningsfullt gick jag in på bloggen och väntade mig få läsa vad andra i min ålder (73) har för tankar om livet i allmänhet och politiskt i synnerhet, eftersom allt vi för vid och har omkring oss handlar om politik och värderingar! Här läser jag om prickiga slipsar och aversionen som någon har mot dessa!!?? Finns det inga vanligt tänkande människor som vill diskutera det vanliga livet?? Jag går in en gång till senare och kollar!!

    SvaraRadera
  15. Anonym4:35 em

    Ja gör det Old Lady, läs vidare och tidigare inlägg - för här finner du hoppfullt intelligenta och klyftiga kommentarer - oavsett ålder (man är ju aldrig äldre än man känner sig :o)

    Men du - det måste väl finnas bloggar som passar dig bätre. Här känner vi oss alla hyfsat unga, oavsett födelsedatum.
    Akta dig för djur som har gift i svansen + stinget.

    Eftersom jag har litet extra tid skulle jag vilja tillägga att det fattas ett infinitivmärke (´att´)
    mellan mig och få i din kommentar. Om vi nu ska kritisera - och det gör du/vi ju just nu :o)

    Och du - det finns MASSOR av bloggar att välja på, men kanske skulle du accelera för att hitta de alternativa ref din ålder för allt går så snabbt nuförtiden.


    By the way - tycker du att du tillhör ´de vanliga´ ?
    I så fall tror jag att jag ber ´a little prayer´ - hm

    Om det i din kommentar är ett skämt ber jag om ursäkt för mitt svar, fast jag är alltid redo för a ´fair fight´, as long as you´re worth it.

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  16. Anonym5:05 em

    När jag tänker efter tror jag att ´Old lady´ är en dumbom och en ganska ung dito - för det finns inte många äldre som skulle lämna ut ett ´att´ - en skatt!

    Sherlock Holmes

    SvaraRadera
  17. Hej alla - nej, bilden är inte manipulerad, men beskuren! Det jag plåtat är en färgkoordinerad skyltvägg i en slipsbutik!
    Kul att så många känner igen tänkbara rötter till en och annan fördom!
    Till Old Lady kan jag bara säga, att livets allvarligare sidor har vi rätt fullt upp med lite till mans, i både helg och söcken. Här på bloggen försöker jag ägna mig åt de lättsammare! Hoppas du hittar en bloggare som passar din sinnesstämning och dina behov bättre - utbudet är stort!
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  18. PS Mifflan - visst är oomkullrunkelig ett fantastiskt ord!? :-D

    SvaraRadera