Visst är väl Kalle Anka en fågel? Innerst inne?För all del, en fågel med många mänskliga drag, men ändå en fågel, om än med mörknade fötter och näbb.
När man kommer in i vår hall möter man honom i flygande fläng. Han håller ett gult paraply och har fullt upp med det, varken Kajsa eller Knattarna syns till, inte farbror Joakim heller.
Kalle är en lampa. Ursprungligen var det gula paraplyet blåprickigt, men den gamla skärmen hade fått nog en dag och sprack. Jag ersatte den med tyg och är än i dag förvånad över hur bra jag fick till det denna den första och enda gång jag gett mig i kast med att sy en lampskärm.
Det händer att han framkallar en och annan kommentar där han sitter och sprider ljus över en liten kaktus.
Vid ett tillfälle, det är många år sedan nu, kom en mamma för att hämta sin lilla flicka som varit hos oss och lekt med Dottern. Mamman gick (oinviterad) husesyn utan pardon, susade blixtsnabbt genom lägenheten, verkade inte missa en enda detalj.
När jag äntligen lyckats locka henne mot ytterdörren igen fastnade hon på nytt. Kalle Anka!
-Å en sån trevlig lampa! En sån har jag aldrig sett förut! utbrast hon.
Jag tror att jag kvävde en tung suck innan jag svarade:
-Nej, de görs nog inte numera, det är min sänglampa som jag hade när jag var liten.
-Hoppla, är den SÅÅÅÅ gammal!? sa mamman förundrat och med eftertryck.
Ja, såååå gammal är den. Och något vidare läsljus kan den aldrig ha gett i Barndomslandet heller. Men för den som har pippi på fåglar funkar Kalle Anka än.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
En del människor hoppar det ständigt grodor ur mun på.....:-)
SvaraRaderaJag är också såååå gammal för jag hade en liknande sänglampa när jag var liten. Fast det var John Blund med ett rött paraply.
Jag blir imponerad över att du gjorde lampskärmen själv. Jag har också gjort en liknande lampskärm en gång och det var ett jäkla jobb. Jag var sönderstucken i fingrarna flera veckor efteråt, tror jag. Det var första och absolut sista lampskärmen av den modellen jag gjorde.
Tänk, jag tror inte att jag har några prylar alls från barndomen, bara ett par tavlor och morsans prydnadssaker (få). Vi hade inte mycket eget med oss i flyttningarna. Suck. Fast... jo, jag har en lampa från barndomen. Blir nog ett eget blogginlägg... hade glömt den.
SvaraRaderaMin sångpedagog, som nu är 38 och alltså 20 år yngre än jag, sa i början av vår bekantskap för 10 år sen flera gånger: ...i din ålder... GUUUUUUD vad jag kände mig gammal då. Fast det var nog inte meningen. Nu när vi känner varandra säger hon det aldrig, för vi blir mer och mer jämlika.
Gamla Kalle Anka läste vi regniga dagar upp på vinden med sågspån och åt gamla mandlar ur en låda..
SvaraRaderaJag har fått pippi på påfåglar,
hittat några bland julpynt.
Jätterolig retropryl ;) med personlig tusch!
SvaraRaderaI am in love with Kalle ;-)
SvaraRaderaMaria B: So am I! Do you wanna fight over him? :o)
SvaraRadera(Tack för platsen, Häxan)
-------------------------
Söt säng/hallampa och finemangskärm!
Och förskräckligt klumpig kommentar från mamman. Hoppas din dotras kompis var trevligare än morsan! Och att morsan har växt till sig.
Kulsprutan
Kulsprutan
Cicki - jag vet, jag minns hur John Blund-varianten såg ut!!!
SvaraRaderaAtt skärmen ser ut som en lampskärm kommer att förundra mig livet ut.
Bloggblad, det där är smällar man får ta. För visst ÄR lampan gammal ... hur gammal kan en lampa bli, det är frågan?
Hannele - upp till bevis!
Gunilla och Maria - jag tror jag uppskattar honom mer nu än då, för nu tycker jag verkligen att min Kalle-lampa är rätt cool!
Kulsprutan - jag har stött på mamman ifråga nån gång även på senare år. Hon var och är förskräcklig, fast hennes unge var gullig.
Men vilken fin lampa! Jag blir så otroligt imponerad av att du sytt en ny skärm!!!
SvaraRaderaKlickar upp bilden och försöker begripa hur du gjort/sytt.
:-)
På så sätt fick den ju ett nytt liv och kunde hänga med dig in i vuxenlivet! Mycket bra jobbat av dig!
Vilken kär klenod från svunnen tid! ;-)
(ja vilken klantig kommentar av den där kvinnan!)
På allmänhetens begäran visar jag mina påfågel-fynd i min julblogg :)
SvaraRaderaLondongirl - jag fattar inte heller hur jag gjorde, men tror att en del av hemligheten är att tyget var lite elastiskt.
SvaraRaderaAllmänheten ler och tackar, Hannele!