onsdag, april 14, 2010

Kärlek på distans

Vi har, efter en tid av kyla och utebliven kontakt, återupptagit vår relation. Nu kommer han som förr, i princip varje dag, så att vi kan umgås. Det värmer lika mycket som vårsolen. Ibland väcker han mig mitt i natten för att han har något viktigt att framföra - det är OK, trots att sömnen behövs.
Visserligen håller han en viss distans, så pass stor att det aldrig blir någon närbild när jag försöker föreviga honom, men trots avståndet: jag älskar honom ändå, min storsångare, min koltrast!

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

Photos by Storm sa...

Härligt att vakna till koltrastens sång. Jag har blivit väckt några tidiga morgnar (läs kl 04.00) av en riktigt tjatig talgoxe. Ha det gott/Lis

Bloggblad sa...

Grattis till återföreningen! Jag är totalt hopplös när det gäller att känna igen fågelljud, klarar bara lärka, duva och gök. Något bättre att känna igen åtminstone ett 20-tal till utseendet.

Totalt vansläktad, uppvuxen med två hobbyornitologer i familjen...

Grattis till fina väskan - jag har läst ifatt lite.

Anonym sa...

Your relation is predictable but genuine. Good on you both!

Lenas syster

Sfinxen46 sa...

Jag önskar så att jag varit mer uppmärksam i skolan och under livet och lärt mig lite om fåglar, men... Hade en väninna som kunde det mesta och hon uppdaterade mig alltid om allt som hände i naturen. Saknar det nu...
Vad anbelangar mat, så säger jag som du numera "jag är så tacksam att vi har mat över huvud taget." Varje dag!
Kramar

Klimakteriehäxan sa...

Det skojiga med koltrasten är ju att den kan sjunga vilken låt som helst, fast bättre än alla andra! Så här du någon kvittra extra vackert är det förmodligen en koltrast, onödigt att bli ornitolog bara för den sakens skull!

Klimakteriehäxan sa...

hör, skulle det förstås stå