Beach 2010

Jag har köpt ny baddräkt. Eller, om sanningen nödvändigtvis ska fram, köpt två nya baddräkter.
Hur har nu detta gått till?

Alla vet ju att få saker är så plågsamma som att gå in i en butik och titta efter något man kan tänkas våga visa sig i, på stranden, vid poolen, i trädgården. Visst, det är ju något man gör på våren eller försommaren. Men den där halvnakna människan man möter i provrumsspegeln har den typiska, ursvenska vinterfärgtonen: sorgligt grågrönblekbeige. Hu!
Jag tog den till synes enkla vägen, förbi spegeln i hytten, utan att prova.
Beställde på postorder.

Köpet var fullständigt oplanerat. Jag kliver av på en busshållplats för att byta linje, men som vanligt missar jag ”min” buss så att det blir väntetid. Den brukar jag använda till att läsa, men just den här dagen hade jag glömt ta med lektyr. På bänken i busskuren ligger dock en tidning. Jag tar tacksamt upp den och upptäcker då, att det är en postorderkatalog från ett företag som jag känner till men aldrig gjort affärer med.

I brist på bättre bläddrar jag förstrött mellan barnkläder, sportutrustning, skor (VEM vågar köpa skor på postorder?), kalsonger och jeansmodeller. Så faller blicken på en baddräkt. Men hoppsan! Den är ju snygg! Jag läser texten: ”formar och håller in”. Helfodrad. Bara 299 kronor (senast jag köpte en, en som också skulle forma och hålla in, kostade den mer än det dubbla). Helt otippat stoppar jag ner katalogen i väskan när bussen svänger in.

Väl hemma slår jag upp baddräktsutbudet igen. Går till företagets hemsida för att kolla storlekarna. Får syn på en annan baddräkt, en tvådelad, för bara 200 kronor. Ja men herre gud, man får ju ändå betala expeditionsavgift?! Och har returrätt! Kan prova hemma, i största enskildhet!

Beställt och klart. Någon som vill slå vad om huruvida det skulle komma att passa? Såg med bävan fram emot leveransen.
Men jag behövde inte bäva länge. Varorna levererades fullkomligt blixtsnabbt. Nu har jag hämtat min försändelse. Och provat.

Nååå, vad trodde ni? Jag vet vad jag trodde. Att allt förmodligen skulle gå i retur. Och vad händer?
Jo, det minst förväntade. Allt passar. Min mun gapar öppen, men eftersom det inte alls är förskönande för min redan måttligt charmerande spegelbild, den som går i sorgligt grågrönblekbeige, stänger jag den.

Och hur var det nu med det där ”formar och håller in”? Sisådär. Förstås. Framförallt beträffande bikinin, som naturligtvis lämnar magen fri att utveckla sig på alla ledder. Men man kan ju ligga ner medan den kroppsdel som ligger närmast solen, alltså den där kulan, blir brun …
Det ska bli skönt när vi väl är där. Även om jag fortfarande ser fram emot Beach 2010 med viss bävan. Som om nu det skulle hjälpa. Men det som eventuellt verkligen skulle hjälpa, det är en helt annan historia.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Av någon anledning som du kan få grunna på verkar den där blomman på magen vara mindre på min baddräkt än på den som sitter på modellen på Haléns hemsida.