Att tänka med rätt kroppsdel

En kunglig förlovning går till historien innan den hann gå över i äktenskap. Och anledningen är av allt att döma att han, den ofrälse, har haft en snabb affär med någon som definitivt är yngre, eventuellt också kan kallas snyggare.
Varför blir man inte förvånad?
Jo för att man har hört det förut.

Det går vid det här laget att rada upp synnerligen välkända män som avslöjats som vänstrare så att det räcker till en kö på Systembolaget dagen före Valborg. Kanske till och med i ett par butiker. De finns i historien, de poppar ideligen upp i nutiden, de är presidenter, toppolitiker, världsstjärnor, superatleter. Plus det senaste nytillskottet i form av en snygg jurist hemtam kring Stureplan.

Och trots att de åker dit en efter en har frasen ”androm till varnagel” inte någon effekt. Pang på rödbetan, bara! Antagligen tror man att det inte kan hända, att ingen ska komma på det lilla äventyret, att ingen ser eller har sett, att ett hopp över skaklarna kan passera bara man hanterar det snyggt. Men det där vaccinet herrarna tror sig ha fått, det finns faktiskt inte.

Grundproblemet är ett, och ett enda.
Man måste välja vilken kroppsdel som ska få styra. Vilken ska en man använda när han tänker?
Det finns två huvudkonkurrenter. Den ena gömmer sig bakom gylfen, en alert sak som är pigg på att komma ut och lufta sig. Den andra sitter i tryggt förvar bakom pannbenet, är fylld av små grå celler, ser ospännande ut och går alldeles för ofta förlorande ur matchen.

Att det ska vara så svårt att välja! Trots att man riskerar att mista både den söta prinsessan och en stump av kungariket!

Copyright Klimakteriehäxan

Mer i SvD, i DN, på svt.se, i AB och i Expressen. Plus ett antal ställen till, förstås ...