Lurad - eller?

Första april bjöd på riktigt aprilväder: klart vårbetonat strax efter åtta i morse, för att ha bytt till ösregn en kvart senare. Grått och tråkigt vid lunch – och så, på eftermiddagen, sol och riktigt härligt!
Och så är det det där med aprilskämten.

Nog har man blivit lurad några gånger alltid, ibland rejält. 1962 förklarade en skäggig teknikfarbror i tv att man kunde få färgbild i den svartvita burken om man bara höll en nylonstrumpa tätt inpå rutan. Mamma hann inte stoppa mig, jag hade omedelbart satt saxen i en av hennes strumpor, vred och vände på den uppklippta tygbiten. Vi var många som gick på det där lurendrejeriet, och inte glömmer vi det heller. Men nej, det blev inte färg-tv för det, det tog ytterligare några år – nu är det exakt fyrtio år sedan.

En gång har jag själv bidragit med ett aprilskämt som jag än i dag tycker var ganska lyckat. Jag arbetade på Stockholms största tidning, vi gjorde en lokalsida, och vi skulle självklart skoja med våra läsare. Då uppfann jag den nya bussen, ett trevåningsfordon med plats för riktigt många passagerare. Med en duktig tecknares hjälp fejkade vi bilden och publicerade nyheten att dubbeldäckaren inom kort skulle ersättas med trubbeldäckaren i stadstrafiken. Om någon gick på det? Tveksamt. Men bilden såg väldigt äkta ut!

Vissa aprilskämt är sådana att man gärna vill tro på dem. Dit hör den inte sällan repriserade rean på Systembolaget. Ibland står det i tidningen att värdefulla saker skänks bort till den som kommer först. En hisnande tanke utlöstes när Ekot en gång berättade, att det skulle bli krav på säkerhetsbälte på cyklar.

I Sverige lär vi ha börjat skoja så här redan på 1600-talet. I Frankrike kallas första april för ”aprilfisken” (poisson d'avril), för där finns seden att omärkligt rita fiskar på folks ryggar för att sedan kunna skratta åt den drabbade. Jag har i alla fall ingen fisk på mig, det har jag kollat. Däremot kan det bli en aprilfisk till middag – lax borde väl passa?!

Om jag blivit lurad av något i dag så är jag hittills lyckligt ovetande. Men någonstans såg jag en artikel om att man i en engelsk stad beslutat, att ljuset på alla offentliga toaletter automatiskt ska släckas tio minuter efter att det tänts. Det KAN vara ett utslag av All Fools Day, men det skulle banne mig kunna vara alldeles sant, som en omtanke om miljö, för energibesparing och snålare användning av allmänna medel.

En sak är ju klar: alla skämt är inte dumma … och behöver man mer än tio minuter på toa, egentligen?
Ytterligare en sak behöver inte ifrågasättas: den som har tulpaner i en vas känner sig aldrig lurad.

Copyright Klimakteriehäxan