torsdag, januari 22, 2015

En svart historia

En kollega blev med katt för en tid sedan.
Den nya familjemedlemmen är bedårande söt för att inte säga vacker: kolsvart blank päls, gula ögon, rosa tunga. Pigg!

På jättekort tid fann han sig till rätta utan mamma i sitt nya hem, blev en riktig kelgris, som äter som en liten häst och väldigt gärna vill bli klappad och kliad under hakan.  

Så kommer matte hem, in i hallen som är lite mörk, så där som hallar brukar vara. Hon hälsar på kisse där innanför dörren, pratar med honom, väntar på det kurrande spinnandet som brukar ingå i den redan etablerade hälsningsceremonin. 

Hon ser fram mot en mjuk smekning runt fotleden, en svans som går från fråge- till utropstecken, en puff med en liten nos. Men den här gången får hon inget svar, inga ömhetsbetygelser. Böjer sig ner för att klappa, ändå. Och upptäcker att hon just är i färd med att gulla med sina svarta mockastövlar. 

Katten som i början av sitt liv kallades Muskot heter numera Ozzy, efter Ozzy Osbourne i Black Sabbath.
Är man kolsvart så är man.

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

* Snigel * sa...

*hahaha* Jag har en kattfärgad matta (eller mattfärgad katt, beroende på hur man vill se det) där jag flera gånger i skum belysning lyft fötterna onödigt högt över mattans mönster för att inte trampa på den sovande katten - som inte alls låg där...

lenaiwales sa...

Ja de var det knorr på!! Ha, ha!!

tant Hannele sa...

en bedårande söt kollega!?

Klimakteriehäxan sa...

Ojoj Hannele - men "han" får väl ändå sägas syfta på katten, som kommer närmast i första satsen? Kollegan är dessutom en hon- men för din skull kan jag förtydliga ... :-D

♥ Hanneles bokparadis sa...

tack ♥

Mias Mix sa...

Haha, känner igen det där. Han ser precis ut som vår kolsvarta Leo. Och han lägger sig ofta på vår svarta ryamatta...