onsdag, mars 22, 2017

En idol är borta

Tillbaka där det började: ett stopp på avskedsturnén 2016 i Folkets Park i Segmon.

”Alla” visste det. Han skulle inte skriva fler låtar. Inte spela in något nytt album. Inte starta ännu en turné. Aldrig mer kliva upp på en scen. Trots att en enormt stor publik fanns där, en publik som absolut inte fått nog, som sedan länge älskade honom reservationslöst. Lite som ett äktenskap var det: I vått och torrt och tills döden skiljer oss åt. 
Nu har det hänt.

Det som kallades avskedsturnén blev ännu en succé, den allra sista. På scenen i folkparken i Segmon, platsen där allting en gång började i april för 61 år sedan, märktes inte att stjärnan var sjuk. Men Sven-Erik Magnusson hade sedan länge en cancer som inte lät sig besegras. /.../

Spelglädjen gick nästan att ta på, rösten var bättre än någonsin, hitlåtarna kom i en lång rad och i de allra flesta sjöng vi i publiken med.  ”Anita”, Magnussons egen tonsättning av Gustaf Frödings känslofyllda dikt, fick han ändå sjunga ensam. Den hade tidigare under året röstats fram till gruppens bästa av P4:s  radiolyssnare.

Det var just den där kärleken från publiken som höll honom uppe och kvar på scenen, sa Eva Magnusson, som följde sin man på den här resan runt i Sverige eftersom alla visste att det var den sista. /forts

Nyheten om Sven-Erik Magnussons bortgång var väntad men likväl sorglig. Jag skriver om honom på News55, du läser hela texten om du klickar här.

På plats sedan 2016 i Swedish Music Hall of Fame.
Copyright Klimakteriehäxan 

4 kommentarer:

Anonym sa...

https://www.youtube.com/watch?v=mkgLq8PPq9Q&feature=youtu.be

Klimakteriehäxan sa...

Tack för länken - lägger in den i texten!

Klimakteriehäxan sa...

Länken leder dig alltså till "Anita", för tydlighetens skull!
Vill gärna lägga till en liten bild från en lektion i svenska i en värmländsk skola. Läraren undrar om eleverna känner till Gustaf Fröding?
Pojke räcker upp handen: Dä ä ju den gôbben som skriver sånger te Sven-Ingvars!

Loppisälskare sa...

Ja nog känns det konstigt att en efter en försvinner av de sångare och musiker som funnits där hela ens liv, favoriter eller ej, avtryck har de gjort och vi minns.
RosMarie