Så lyder uppmaningen från Lyran. Jag väljer att hörsamma den!
Resultatet: tre titlar som jag själv borde läsa om. Och du kanske ska läsa dem om du inte redan gjort det?
Alessandro Bariccos kortroman "1900". Om mannen som lever hela sitt liv ombord på ett fartyg, från födelse till död, med en stark relation till ett piano. En fascinerande historia.
"Hundra år av ensamhet" (Cien años de soledad) har blivit en klassiker. Av colombianen Gabriel Garcia Marquez, nobelpristagare 1982 och en författare jag haft nöjet att möta, intervjua och få en hel rad signerade böcker av!
"Augusti är en farlig månad" (August is a Wicked Month) av irländska Edna O´Brien är en i raden av hennes skildringar av tjej- och kvinnoliv som jag slukade på sent 60- eller kanske tidigt 70-tal. Den här handlar om Ellen som, nyskild, försöker sig på singellivet igen. Det går sisådär.
Och så får du en bonus med ett fjärde förslag. Det är ingen roman men jag hänger på det ändå. Historien är inte gammal, det handlar om något som drabbar så otroligt många: demens, och hur man ska hantera den – eftersom det i mångt och mycket är den anhöriges sjukdom. Edna Alsterlund skrev "Den längsta ronden" om livet med den sjuke Ingemar Johansson, vår svenska boxningsstjärna som var hennes man men som gick in i dimman och stannade där tills han dog. Edna tvingades gå en hård match, och det är förstås omöjligt att säga att hon vann den, eftersom motståndaren är ständigt obesegrad. I alla fall är hon i dag en flitigt anlitad föreläsare som ger kunskap och styrka åt andra med demensdrabbade i familjen.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Hundra år av ensamhet är den enda jag läst av böckerna i din trio. Tack för tips om de andra!
SvaraRaderaHundra år av ensamhet läste jag ett tag efter att han fick nobelpriset. Jag tyckte första halvan var en pina att ta sig igenom, sedan blev den bättre :)
SvaraRaderaOlästa titlar för mig men 1900 låter ju rätt udda och fascinerande =)
SvaraRadera(krasst så är det tur för min mor att hon har en ung man som orkar ta hand om henne - och min "styvmor" besöker min far som inte ens känner igen oss)
SvaraRaderaOj vad många du kom på.
SvaraRaderaHar inte läst någon av dina titlar.
SvaraRaderaHundra år av ensamhet är en av få latinamerikanska romaner jag verkligen gillar, det är annars något i den latinamerikanska stilen som jag inte klarar av.
SvaraRaderaHundra år av ensamhet var en läsupplevelse för mig. boken om Ingo är mycket sorglig och rörande.
SvaraRadera